Göteborgsposten – 22 oktober 1866, sida 1

— Hvar är min sv iigerska? frågade Naigeot, hvars förstånd stod alldeles stilla. Han visste ännu ej om nattens tilldragelser voro en dröm eller om han drömde nu. I — Frun kommer straxt ner; men kom i alla fall in. I — Huru befinner hon sig för ögonblicket? frågade Naudin sin kamrat. Hennes hufvud värker, svarade Månard. nigeot ryste. Han blef stående orörlig framför bokhallaren och vågade hvarken gå fram eller tillbaka. Men Nandin gjorde ett steg framåt och tog Naigcot förtroligt under armen. — Nå, har ni blifvit förvandlad till sten, mia bästa herre? sade han. Kom nu! drick sert thå och kom sen upp på kontoret. Naigeot gick in i huset med bokhållarne, ty Naudins hand drog honom med sig med en oemotståndlig makt. Det förekom den olycklige bokhällaren som om den sistnämndes tjocka röda hand trängde in i hans kött och borrade märken deri. I magasinerna såg allt ut som vanligt. Alla dörrarne voro öppna, och negrerna gingo och putsade och satte bomullsbalarne i ordning. En mulatt aftorkade möblerna i kontoret, der de båda gamla bokhållarne, Naigeot och hans