töljd af försmådd kärlek, om vi förstå törf. sfrätt, galopperade lungsot och dör i behaglig tid, för att hjelten skall kunna tå Thoru, som nyss blifvit enka och hvilken han alltid sälskat. Boken, som har starkt elägttycke med några af fru Schwarzs romaner, skall tvifvelsutan finna ifriga läsarinnor, hvilka skola finna sig gripas afdjup sympati för Thora och Helena. Grobianen, Roman af M. E. Braddon. Otversättning från engelskan af Georg Scheutz. Två delar. Stockholm, L. J. Hierta. Miss Braddon tillhör de förf, som vetat förskaffa sig en europeisk läsekrets. Då en ny bok af henne utkommer, gripes den genast med begärlighet, öfversättes och är inom kort tillgänglig på de flesta europeiska språk. Vi erkänna för vår del, att vi ej delat denna allmänna förtjusning. Hon har tvärtom synts alltför mycket ha gått i dea rafflande franska skolan., för att kunna göra anspråk på att räknas bland verkligt goda förf. Men det oaktadt måste man medgifva, att i hennes arbeten möta oss figurer och karakterer, hvilka äro mästerligt tecknade och draga läsaren till sig, oaktadt den osunda, ej sällan onaturliga krets, hvari de befinna Big, samt de brådstörtande, äfventyrliga händelser, förf. hopat omkring dem, stundom oskönt, men nästan alltid med en framstående förmåga att fängsla läsaren ooh spänna hans intresse. En dylik mästerlig karakter är i denna bok Mallag, likasom äfven hennes far, den till skenet rike, men i grunden ruinerade, furstligt slösande Cityköpmannen. Malla är en al dessa i rikedom och prakt uppfödda qvinnor, som aldrig sett verlden annorlunda än genom den sociotetens atmosfer, som närmast omgifver henne sjelf. I detta sitt oskyldighetens och naivetetens tillstånd fångas hennes hjerta af en af salongens skalbaggar, med grann yta och tomt inre. Hon smeker, då älskaren rest bort i tjensteärenden, denna sin kärlek, som möter tadrens ogillande, med ett bortskämdt barns hela envishet. Grobianenär en ung irländare, som plötsligt kommit till rikedom. Han blir bekant hos den rike köpmannen, i hvars hus han förälskar sig i Malla, som likväl icke har öga för honom. En sällskapsdame och väninna till henne, Julia, deremot, som alltid undanskymmes af den rika Malla, lägger ut sina nät för den rike unge mannen. Han, som dock älskar Malla, fångas af koketten. Malla blir nu genom en tillfällighet medveten om fadrens iråkade belägenhet. Barnet försvinner, qvinnan står fram. Denna ötvergång är skildrad med en talang, som mer än väl rättvisar förf:s popularitet. För att räddas bohöfver Mallas far penningar, Malla vänder sig till den rike irländaren, som i sin hänryckning gifver dem. Julia öfverraskas i en töte-å-töte... men vi vilja ej gå läsaren i förväg, såsom det heter, utan hänvisa vi till sjelfva boken, hvilken redan lärer åtrönt liflig efterfrågan. Samlade Svenska Historiska Noveller af G. H. Mellin. Stockholm, Alb. Bonnier. Vi behöfva endast fästa våra läsares uppmärksamhet på denna nya upplaga af hr Mellins klassiska blifna noveller, för att vara öfvertygade om, att de skola skynda att tillegna sig densamma. Utgifvaren yttrar i sin anmälan följande, hvilket vi till alla delar underskrifva: Det bifall, hvarmed större delen at dessa romantiserade skildringar af framfarna fosterländska tilldragelser, historiska personligheter och svenska dygder blefvo emottagna vid deras första framträdande, har icke spårlöst försvunnit. Äfven den yngre generationen, som icke lefde, då -Blomman på Kinnekulle, Sivard Kruses Bröllopr, Gustaf Brahe m. fl. utgjorde dagens mest omtyckta lektyr, har dock hört talas om dem och med samma bifall skola dessa bilder ur Sveriges historia och folklif med nöje fortfarande komma att läsas af alla åldrar, emedan de, hvilande på en fosterländsk grund, med varm kärlek skildra fosterländska föremål, seder och händelser, med ett ord sagdt, innebära grundvilkoren för en folkbok i dess bäta betydelse. Novellorna utkomma i 38:ne lelar, fördelade uti 12 å 15 häften, hvartlera om 5 ark och till det billiga priset af 50 öre. Blandade Skrifter at Thomas Babington lacaulay. Tal. Förra Delen. Öfvers. at F Berndtson. Helsingfors, C. J. Wikberg. Men likväl hörde han nattfåglarne susa