Göteborgsposten – 19 oktober 1866, sida 1

spela sin för den stora allm nheten alltid välrörande roll. På det hela taget, finnas dock : allmänhet inga skäl till klagomål ötver teätrarnes styrelse och i åtskilliga hänseenden, . ex. hvad beträffar italienska operan och den stora baletten, är det helt säkert att dessa omöjligen skulie kunna existera på samma lysande sätt som nu, utan understöd af regeringen, hvarjemte man för närvarande i teatrarne omgifves af en prakt och elegans, som säkerligen ingen privat direktör skulle finna sin räkning i att bibehålla. Öfverallt ser man en talrik skara tjenare iklädda det lysande kejserliga livröet, den gröna fracken och röda västen rikt sirade med guldbroderier, soldater stå orörliga som bildstoder vid ingångarne, belysningen är öfverallt i de breda korridorerna och stora väntsalarne utmärkt, men framför allt äro platserna i sjelfva salongen rymligare än säkerligen någon annorstädes i verlden. I hvar och en af teatrarne finnes en stor och praktfull loge med tillhörande rum midt tör sjelfva scenen och bestämd för kejsaren, som dessutom disponerar 4 å 6 sidologer för sig och sin svit, och med undantag af stora lestligheter går han så godt som alltid i en af sidologerna. Ehuru icke den största är Mariateatern helt visst den vackraste icke allenast af stadens utan ock af verldens nyare teatrar. Den har 5 logerader utom parkettlogerna och dess fina, ljusblå och hvita väggar, rikt öfversållade med guldoch silfversirater, gör ett ötverraskande behagligt intryck. Alla öfverdrag och draperier åro af blått sammet eller siden och den ofantliga orkestern med sina talrika svartklädda musici upptager en stor del at parketten. På Maria-teatern uppföras uteslutande ryska operor och på grund af språkets svårigheter är det snart sagdt endast infödda ryssar som uppträda der. Den aflidne, mycket ansedde nationale kompositören Glinka har för denna teater skrifvit en opera Lifvet tör Czaren, som nu snart har upplefvat 300 föreställningar. Efter attentatet på kejsaren blef, som man lätt kan tänka sig, detta gamla opus åter högst modernt och finnes ännu fortfarande på repertoiren. Styckets handling är i korthet denna: En afdelning polackar trakta efter czar Michaels lif och ha kommit honom på spåren, hvarpå en rysk bonde beslutar att rädda sin kejsare genom att erbjuda sig till vägvisare för hans förföljare. Han leder nu polackarne in i en öde skog, hvarest de alla omkomma. Musiken är vacker; men på grund af de långa dialogerna tröttar den temligen utdragna handlingen den som icke är mäktig språket. Uppsättningen var förträfflig och en af akterna, som försiggick i ett öde skogsparti under en kall månskensnatt, var i hög grad nationell.