Göteborgsposten – 18 oktober 1866, sida 2

711 — n: 8 2 K I Times ej otydligt förstå, att vid de nyligen timade afbrotten å telegrafledningen på Newtoundland telegrammer, hvilka varit af fördel för några få, undanhållits den större allmänheten. Härmed må nu vara huru som helst, men nog tyckes ett bolag, som omsätter årligen 5 mill. dollars, böra vara skyldigt att hålla sina trådar i arbetsdugligt tillstånd. För öfrigt visa afbrotten på Newfoundland den amerikanska allmänheten, huru vigtigt det är, att ej bero af ett enda bolag och två linier, isynnerhet som den atlantiska kabeln utan en ullständig förbindelse mellan Newfoundland och Newyork blott är ett halft verk. Inom Förenta Staterna har man i år framarbetat guld och silfver till ett värde af 382—106 mill. dollars. I denna uppgift figurerar Kalifornien med 25 mill., Montana med 18, Idaho med 17, Nevada med 16, Colorado med 17 och Oregon med 8 mill. D. 11 d:s på aftonen anlände till Belgiens hufvudstad de främmande gäster, som anmält sig vilja deltaga i den stora målskjutningen. De afhemtades vid stationen af sina värdar och fördes i stor procession genom staden, hvarefter parad hölls vid fackelsken. I stora råd. salen på stadshuset höll borgmästaren ett helsningstal, hvari han hufvudsakligen vände sig till de Åfrivilliga soldater, de tör sin härds försvar beväpnade borgarne, till de engelska frivilliga och de franska nationalgardistorna. Han helsade sönerna till de tvenne stora nationer, hos hvilka Belgien i pröfningens dagar funnit mäktigt och välvilligt skyddr, derefter helsade han äfven Tyskland, Holland, Schweiz och alla våra vänner Till slut utbragtes ett lefve för folkens enande, besvaradt med väldiga hurra. Kl. 1 midd. d. 12 d:s börjades skjutningen. Festens lejon tJäro de franska nationalgardisterna, af hvilka finnas 25 kapt., 1 öfverläkare, 8 löjtn., 25 underlöjtn., 4 adjutanter, 4 sergeantmajorer, 18 sergeanter, 2 furirer, 6 korporaler, 28 gardister och 2 sappeurpompiers. Senare Post. I Lavalettos bekanta cirkulär af d. 16 Sept. yttras, att under det befolkningen i de scamla länderna på den europeiska kontinensten endast långsamt ökas, kunna Ryssland och Förenta Staterna inom ett århundrade hvardera räkna 100 mill. innevånare. En tillökning i denna skala skulle snabbt öfverbefolka Frankrike och tvinga dess befolkning att emigrera, men likväl finnes det der rum för mer folk, än landet innehåller. Dessa omständigheter hafva riktat uppmärksamheten på srågan om befolkningen i Frankrike, och man har härvid funnit, att Frankrike är ett af de europeiska länder, i hvilka folkmängden långsammast ökas. En af de flera skriftställare, som till behandling upptagit denna angelägenhet, mr Arnould, tolkar den sålunda: Den verkliga källan till det onda måste sökas i våra kläder och lesnadsvanor — i den uti Frankrike rådande nästan fullkomliga bristen på familjelif, i det egendomliga sätt, hvarpå äktenskapet och dess pligter betraktas i vårt land. Betrakta vi de högre klasserna, finna vi hustrun uteslutande hängifven åt verldsliga nöjen, sökande en man såsom ett melel att derigenom förvarfva sitt oberoende, fruktande att bli mor, hvilket skulle skada hennes skönhet och tvinga henne att hålla sig hemma, och, då hon ej kan helt och hållet åsidosätta naturens lagar, öfverlemnande omvårdnaden om sina barn till lejda händer, i hvilka de arma små varelserna ofta bli krymplingar, om de ej ådragas någon farlig sjukdom. I alla händelser är en talrik familj, i st. f. att vara en moders glädje och stolthet, hennes största fruktan; och denna fruktan, som nästan alltid delas af hennes mun, är, såsom man lätt kan förstå, ogynnsam för barnens förökande. Om vi betrakta bourgeoisien, handlande och fabrikanter, frukta de qvinnor, som blifvit sina mäns följeslagarinnor, äfvenledes moderskapet, hvilket rycken dem från deras penninglådor, från bokhälleriet, från det öfvervakande, de utöfva hemma öfver de affärer deras män göra ute. Ha de barn så skicka de dem till landet under förevänning att skaffa dem god luft, besöka dem kanske en eller två gånger om året, och det är väl bekant, huru döden rasar bland dessa olyckliga och skyddslösa varelser, långt ifrån moderligt öga öfverlemnade åt ammors rofgirighet och okunnighet, hvilkas vinst är större, ju flera barn offras. An mera, de borgerliga, som arbeta på att bli rika, hysa tvekan för att få för många barn. Om de äro flickor, skall hemgift vara nödvändig, och penningar gifva bättre ränta i handel. Bland de lägre klasserna finnas ej dessa faror och beräkningar, och hos dem fölas i proportion flera barn, men elände, brist, okunnighet, moderns bortovaro vid sitt dagliga värf lemna barnet utsatt för många faror och Döden skördar dessa unga så ymnigt, att samfundet endast får en mager skörd efter honom. På landet är det annorlunda, men då landet måste lemna både åt sig och städerna, kan det ej sylla bristen. Till dessa orsaker till den franska befolkningens långsamma tillväxt, fogar mr Arnould ifven en annan, hvilken han anser vara den ngalunda minst verkande, och denna är protitntionens stora spridning. Hela frågan är ögligen intressant och vigtig, och det är mer in möjligt, att bland de sociala reformer, som u snart skola stå främst på dagordningen, r prostitutionens möjligast största minskning ch arbetarebostäders anskaffande åt den tatigare befolkningen. . Kejsar Napoleons återresa till Paris har ter måst uppskjutas. Alldenstund det måste a varit af vigt för honom att återkomma till in hufvudstad vid utsatt tid, för att veder