Göteborgsposten – 18 oktober 1866, sida 2

celllangelsct 1 Malmö, och lärer den anklagade reda för ortens kronolänsman, i vittnens närvaro, erkärn sig vara saker till den föröfvade mordgerningen. — —ä— — Från Hufvudstaden, Hertigen och hertiginnan af Dalarn hafva i förgår från Haga lustslott inflyttat til Stockholm. — I Måndags afton inträffade inom Adol Fredriks församling ett dödsfall, som der väck lifligt deltagande. Det var nemligen kyrko herden i denna församling hr N. J. Ekdahl fru, en syster till aflidne kanslirådet Wall mark, som då afled i en ålder af några oci 50 år. I besittning afen mindre vanlig litterä bildning och egande ett hjerta, till hvilke sorgen eller nöden aldrig vädjade förgäfves var hon dessutom ett föredöme såsom mak: och moder, och begråtes nu af sin åldrige make, en son och en dotter, hvilkas sorg en stor krets af deltagande vänner dela. — I Söndags eftermiddag begross å Nya kyrkogården diversehandl. Å. F. Westling, hvilken natten mellan d. 9 och 10 d:s hastigt afled i en ålder af 70 år och några månader. Hr Westling hade i sin ungdom varit såsom kammartjenare anställd hos det rika kommerserådet Filn under dennes sista lefnadsår. Sedan innehade Westling under en följd af år, till följd af sin pålitlighet och redbarhet, de närmaste Filenska arfvingarnes obegränsade förtroende i åtskilliga uppdrag och angolåägenheter. — Med handl. Leander, tilltalad att hafva sskrifvit falska vexlar, förevar i förgår åter ransakning vid rådhusrätten. L. erkände förbrytelsen. Målet blef till annan dag uppskjutet, emedan ombudsmannen för riksbanken, der en af de salska vexlarna blifvit presenTterad, icke iakttagit inställelse. — Landtbruksakademien hade sistl. Lördag sammanträde, hvarvid man beslöt, att akademiens mindre skådepenning i guld skulle tilldelas d:r Olof Eneroth, såsom bevis på akademiens höga aktning öfver hans utgifna arbete Iandbok i Svensk Pomologi. samt att man hos K. M:t skulle anhålla att d:r E., som vid utgifvandet af nämnde arbete lemnat mer än han af sitt kontrakt varit förbunden till, skulle erhålla en gratifikation af 1,000 rdr. Vidare beslöts, att ett antal exemplar at nämnde handbok skulle inlösas, för att utdelas till folkskolelärareseminarierna och trädgårdsskolorna. : — Den at hr Franz Berwald protegerade tenorsångareleven G. Gustafson profsjöng i Måndags på Kongl. stora teatern, och i följd deraf beviljade direktören hr af Edholm honom fri entrå vid lyriska scenens repetitioner) och representationer. — I Klara kyrka atkunnades sistl. Söndag lysning till ej mindre än 50 äktenskap — Om ÄThsta skolan i Stockholm berättas i senaste häftet af Tidskrift för Uemmet: Tysta skolan i Stockholm, som hittills haft en mindre lämplig lokal, från hvilken den dessutom af egaren blifvit uppsagd, kommer, genom gäfva af en ädel menniskovän, att i och med d. 1 Oktober detta år träda i besittning af en bland de största egendomar i hufvudstaden, huset n:o 25 Norrtullsgatan, med tillhörande stor trädgård och park, hvarigenom den får tillfälle att betydligt utsträcka sin välsignelscbringande verksamhet. Skolan ledes fortfarande af dess första stiltarinna och moderliga förestånderska m:ll Berglind, samt af den förträfflige och nitiske läraren, hr Carlbom, och visade det sig vid examen i våras, att de vanlottade barnen göra jemna och goda framsteg, ej blott i kunskaper och handaslöjd m. m., utan äfven i moralisk känsla och andeligt begrepp. Så i. ex. torde väl Jå af de närvarande hafva med kallt hjerta eller torra ögon åsett det fromma, andaktsfulla uttrycket i den lilla Karlstadsfiickans barnsliga anlete, då hon inför kamraterna tecknade det Fader Vår, hvarmed uppvisningen afslutades. Vi böra tillägga att, ehuru värderik gålvan af egen tomt och eget tak öfver hufvudet för framtiden blir för Tysta skolan, är dock denna gåfva, genom en dervid fäst lifränta, samt genom den penningsumma, som, enligt öfverenskommelse, vid tillträdet skall erläggas och hvilken medtager hela det lilla kapitaf, som skolan inbesparat under föregående är, för det närvarande så betungande för skolans ekonomi, att det endast var med mycken tvekan och i förhoppning om fortfarande understöd af den aldrig tröttnande menniskokärleken, som direktionen vågade emottaga ett anbud, hvilket å andra sidan syntes för skolans framtida bestånd blifva af en så utomordentlig vigt. att det ur lenna synpunkt knappast var möjligt att afvisa detsamma. Att direktionen icke missräknat sig i hoppet, att hos menniskovännen fortfarande finva stöd och hjelp för framgången af en anstalt, hvilken från vörjan varit bygd på kärlekens fasta grund, det har edan visat sig, i det för en tid sedan 1,000 rdr blifit skolan med varm hand skänkta af en bland dess ldsta och frikostigaste beskyddarinnor, samt genom 2— — —