Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 1

dagar med precist lika utmärkelse varit om: bud för Helsingborg. Hans egenuiga verk samhet har inskränkt sig tili att fungera så som grosshandlaren Schwans tjenstvillige va let de chumbre, att tåligt tördraga utbrotten al hans nycktulla lynne, att gemensamt med hi Schwans ötrige satelliter uträtta hans ärenden och att njuta at hans kost. Emedan hr Rooth är i saknad at sysselsättning, så ansågo hans vänner honom ätven mnu särdeles lämplig till riksdagsman; de gåtvo honom något att göra utan att kostnaden härför drabbade dem sjeltva. Jag kan ej med visshet uppgifva huru mänga gånger hr Rooth, i anledning af en beslutad tlyttning till Köpenhamn, redan tagit farväl at sina vänner i Helsingborg, huru osta dessa för honom anställt afskedsbanketter, och huru många tal Orvar Odd vid dessa hjertslitande tillfällen improviserat. En ny, lastän icke osökt, läglighet att återigen anstälia en alskedskollation erbjuder sig snart, då hr Rooth på nyåret skall atresa till hufvudstaden för aut i den nya riksförsamlingen intaga ett, om möjligt ännu mera obemärkt rum än i den gamla. Notarien Bergströms val är dock så till vida märkligare än hr Rooths, att den förre blir en inkomensurabel storhet inom rik samlingen, om han annars der får inträde. Särdeles vid tförliden riksdag var det alltid han som skickades fram när något superlativt gement skulle uttalas mot regeringen, väl förståendes sedan representationsretormen gått igenom. Hans mission torde bli alldeles enahanda i andra kammaren, der han likvisst ej varit berättigad att vinna inträde. Förhållandet ir nemligen, att redan i förliden Februari såldes den egendom som gjorde honom besuten och valbar i bondeståndet. Den 14 Mars atträdde han den försålda egendomen, och samma dag hade han, såsom ej längre besuten, bort återlemna sin riksdagspolett och upphör med sitt riksdagsmannakall. Men hans vänner i ståndet behöfde honom, och de öfriga hade medlidande med honom. Han fick derföre behålla sin plats till riksdagens slut. Numera är han hvarken berättigad att välja riksdagsman eller att bli vald dertill. Han känner detta ganska väl, men det besvärar honom alls icke; han eger starka nerver, och grannlagenhet samt aktning tör gällande lag tyckes ej inverka på honom. Om valet öfverklagats känner jag icke. Sker ej så, inträder han utan alla konstitutionella skrupler i andra kammaren, uppbär sitt arvode med god smak, blir protektionismens hejduk, med specielt åliggande att bära fram allt det, som till och med frih. v. Schuitzenheim skyggar tillbaka att uttala. Revisionssekreteraron Asplunds befordran till landshöfding i Jemtland är sannolikt ett ganska godt val. Hr Asplund är född norrlänning, hyser stort intresse för Norrland, och har i flera år haft domareförordnande i Jemtland, så att landet och folket äro at honom väl kända. Han är tillika en man i sin kraft tullaste ålder, eger stor arbetsförmåga och mycken energi. Så till vida är allt väl. Men ew faktum är, att ingen landshöfding i de norrländska länen kan lefva på den otillräckliga lönen, så vida han vill vara verksam och komma i beröring med tolket, vill företaga resor och icke sitta instängd på sitt arbets rum, otillgänglig för alla. Dertöre nödgades också begge hr Asplunds företrädare att upp)sltra betydligt af sin enskilda förmögenhet säsom landshöfdingar. Anspräken på samtliga andshöfdingarne växa med hvarje dag, och besynnerligt är det, att på samma gång man fordrar det de högre tjenstemännen skola letva al sina tillgångar, fordrar man äfven, och specielt i afseende på landshöfdingarne, att de skola representera enligt den samhälloställning som de inneha. Då jag nyss nämnde landshofdingen i Jemtland, kan jag ej underlåta att framhålla len förträffligt skritna och sakrika semärsbettelsen rörande nämnde län, hvarmed landshösding Lagercrantz atslutade sin verksamhet nom Jemtland der han ÖsaLåa dic 2 .UVAa