Göteborgsposten – 17 oktober 1866, sida 1

— Jag har aldrig haft den, mina vinner, sade enkan allvarligt, och då jag har ett stort ansvar bör jag för hvarje händelse vidtaga mina atgärder. I afton skola vi hälla familjoråd. Jag har underrättat min syster derom, Moitessier kommer ocksa, och jag skall då meddela er mitt beslut. Bästa fru, var icke rädd; ni är ju van vid klimatet. Ni har en stark helsa, och dessutom skola alla stadens läkare vara här vid det första tecken till sjukdomen, utropade bokhållarne. ära sviigorska! .. stummade Naig Varen lugna mina vänner. J veten nog, at jag icke blir så lätt förskräckt och jag hoppas att icke få febern; men jag uppfyller blott min pligt mot mina affärer och min dotter, det är allt! ... Nå då, kitre svåger, se icke Su underlig ut och var icke rädd. Ja, hr Frangois, ni må icke tro utt gula febern dödar en hvar som icke är amerikanare till födseln. Frangois Naigeot hade verkligen blifvit förfärligt blek. Den tanken att pesten på en dag kunde bortrycka hindren för hans lycka och alt denna moder som stod orubblig emellan honom och hennes dotter plötsligen kunde försvinna hade blifvit aflöst af en förfärlig, aggande dödande ångest.