Göteborgsposten – 16 oktober 1866, sida 2

let bjöd och fordrade i våras. Naturligtvis vill Preussen helst behålla hela Slesvig, hvilket endast vore inledningen till hela Danmarks eröfring vid gifvet tillfälle. Men, förutsatt att man en tid vill hålla zod min med Frankrike, så kunde en öfverenskommelse med Danmark, som tillsvidare gjorde vårt fälernesland — om ej till formen, så likväl i verkligheten — till ett preussiskt lydrike, utgöra en lämplig öfvergång till det slutliga målet. Om danska folket öfverlemnas alldeles åt sig sjelft, är det ej otänkbart att personer kunna finuas, som våga trotsa den harm, en sådan ölverenskommelse skulle väcka. För Sverige vore en sådan tilldragelse helt enkelt förebudet till dess öÖlverlemnande åt Rysslands nåd; ty det är alldeles orimligt att Ryssland skulle finna sig i ett sådant arrangement, hvarigenom Preussens öfvermakt i Östersjön ganska snart vore afgjord, med mindre än att Ryssland finge ersättning först och främst i Finmarken, men vål äfven i Östersjön, t. ex. Gotland, och dertill ett liknande länsherravälde osver Sverige, som Preussen öfver Danmark. Den onda utvägen att undgå detta vore, om det förenade Norden kunde erbjuda Pieussen sin allians, ty deraf skulle Preussen hemta aunu större serdelat. — — —4 Verldsexpositionen i Par Statskontoret skall föranstalta om, att en sullstängig samling af ovenska mynt af guld, silfver och koppar kommer att utställas på nästa års verldsexposition i Paris. Danskarne i S:t Petersburg. En korresp. från Köpenhamn berättar: Prinsessan Dagmars alvesa och ankomst till Rysslaud är nadurligtvis för närvarande ett ständigt återkommande samtalsämne, och oa hennes följeslagare pa osesvig och pansarfregatten -Peuer Skram nu ha kommit tillbaka, får man alltjemt ett och annat tillägg till de förra korrespondenserna frau S:t Petersburg. Alla öfverensstämma i att beprisa den storartade prakt, som de ha sett vid Nevas otrander, och icke mindre den utomoidentliga artighet och komfsort, hvaraf danskarne ständigt varit omgisna. Det låter som ett äfventyr ur Tusen och en naw — men ryssarne äro ju äfven Europas asister, och sjeliva Sit Petersburg har ju uppstatt genom ett sjeltherrskarcord, som paminner om det al Aladin på en oenda natt Jramtrollade slottet. Hvad fantasien diktar i äfventyret, tycktes här förverkligadt, lampans ande och ringens ande voro representerade af allt bvad anga och elektricitet och etarens tusentals tjenare kunna uträtta. Da prinsessan Dagmar hade lemnat dlesvigvid Peterhof, afgick ew anglartyg Iran d:t Petersburg till nämnda ställe, sör aut haga: om man mojligivis hade glömt något ombord, som prinsessan kunde behöfva. Och längre Iram på dagen kom euw nyti ungsartyg, för att från Slesvig hemta ragbrod till henne. Danska svitens högre officerare erhöllo förnäma adjutanter, hvarJemte tjenare, vägvisare och tolkar ställdes till deras disposition. Då prinsessans danske lifmedikus, d:r Plum, första gangen lemnade uv honouanvisade rumnen, stod der en respektabel betjent, som frågade: onskar herr doktorn sin kappa? — och denna fråga Irainställde han på danska eller åtminstone på svenska: net var en finne. Samma läkare hade bland sina uppassare latt en, som skall visa honom vägen i Vineerpalatset, hvars osamliga labyrint eljest skulle hålla honom inspärrad som ett nyvt kretensiskt offer. De kejserliga gästernas servering var idealisk. En af Jöofficerarne besökte en dag danska kronprinsens yngre aujutant, löjtnant D. ute på Tsarskoi-Selo; — värden tragade sin gäst, om han önskade någon förtriskniog och på ett jakande svar gaf han en vink och ögonblickligen rullades in ett dukadt frukostbord fullt med läckra saker; — det är något annat än då en löjtnant här hemma serveras af sin Jens4 med hvad huset och krediten förmå. — Prinsessan Dagnars ålskvärda och vänliga väsende prisa alla med en mun. Många kunna bevittna, hur nedslagen hon var de sista dagarne här hemma och hur bittert det sista uskedet från föräldrarne var. Ombord lyssnade hon med vemod till matrosernas nationalsanger under de klara aftnarne; med glädje helsade hon hvarje Dannebrog, som visade sig på hafvet. Med intagande vänlighet helsade hon alla, då hvn lemnade fartyget, och den ena gången efter den andra skickade hun inder intågshöguderna efter de danska officerarne och natroserna (dessa s.stuåmnda voro äfven med på galarepresemationen på teatern.) På balen a TsarskoiZelo dansade hon nästan uteslutande med de danska slicerarne. På samma slott erhöll hon besök utaf en ut de yngre officerarne från Slesvig, hvilken åt henne öfverlemnade den siltvertallrik, på hvilken det salt och bröd hade legat, hvarmed hon enligt ryskt sed blifvit emotagen. Löjtnantan twrälfade henne ensum, och det första hon sade var: jag går här, som ai ser och äter ett stycke rågbröd ofvaupå de många sötsaker, man serverade till desert; stanna nu hos mig och drick thelt — Det har regnat med ordnar och presenter. Det finnes icke en enda officer, som cke har sätt en ny dekoration; till och med de unga löjtnanterna, som 1 September just fåt: sin utnämning, och som fått lof att för deras nöjes skull följa med på Peder Skram!, äro slagna tul riddare. Hvarje domestik hos de förnämare al sviten fick till minne ett guldur med kedja, en present af 200 rdrs värde. Kapt. Mankell, Örebro skarpskylteförenings nyutnämnde ö:verbefälbufvure, anlänic i Frelags middag till Örebro och mottogs vid bangården if skarpskyttecentralafdelningens styrelse och befäl, af hvilka han inbjöds till en enkel välkomstmiddag. Kapt. M. skulle qvarstanna öfver Söndagen, då han imnade att hålla mönstring med centralatdelningen och derefter en ölverläggning med medlemmar af landtkompaniernas befäl. Westerdahlska tullbalansmalet. Göta haofrätt har nu afbunnat dam I da ar adunlba