Göteborgsposten – 16 oktober 1866, sida 2

Ovanlig tilltagsenhet. Från Sköfde skrifves d. 13 d:s: Vid Åpapperslösen med Dimbo tingslag förl. Tisdag inträffade det högst sällsynta förhållande, att nämnden opponerade sig mot ett af ordförandens domslut med den enighet, att de ändrade domen i öfverensstämmelse med sin åsigt. Frågan gällde en komminister P. Wennerholm i Hvarf ådömd uppfostringshjelp, hvilken ordf. upptagit till 40 rdr årligen, men som nämnden under nuvarande sörhällanden ansåg otillräcklig och höjde till 60 rdr. — Som man vet, skrifver ordf. i häradsrätter sina utslag på sin kammare efter eget tycke, utan att förut tillfråga nämnden, hvudan denna ej vet, hvad dom, som kan komma att afkunnas i målen, förrän uppläsning inför menigheten eger rum. Nämndens domsrätt inskränkes af denna praxis till nära noll. Det är derföre vi kalla det en ovanlig tilltagsenhet, att nämnden en gång haft en egen tanke, som den, oaktadt de ogynnsamma förhållandena, kunnat göra gällande. Det vore väl ej ur vågen, om ordf. ville någon dag för domsluten taga sina meddomare (nämnden) till råds. Så sker dock ej, utan den vet först vid domens afkunnande, hvad den välvise 21—30årige ordf. bestämmer, och kan då naturligtvis ej vara beredd på en opposition, som grundar sig på lag och sakkännedom.