Göteborgsposten – 15 oktober 1866, sida 1

eger rättighet att pålägga den ene skatt för den anåre. Tal. ansåg, att genom de föreslagna åtgärderna man förvandlade arbetarne till understödstagare; staden bör icke göra alla sina arbetare till fattighjon. Skall kommunen bidraga till detta ändamål, bör detta ske derigenom, att den sporrar arbetaren till att sjelf förskaffa sig hus och härd. Detta skedde ej genom det nu framlagda förslaget, hvarföre tal. för sin del ville väcka ett annat. Detta afsage att södra tomten af Möllerska plantaget, Redberget och Olskroken måtte upplåtas till tomter, hvilka skulle hembjudas åt dem, som der ville uppföra arbetarebostäder. Byggnadslan skulle lemnas mot ränta och inteckningsförman, hvarjemte arbetaren månatligen skulle få afbetala hvad han skäligen ansågs kunna åstadkomma. Utom tomterna borde för ändamålet anslås 150,000 rdr. Dessutom borde enskilda bolag, som för ändamålet bildades, bisbringas med lan, dock ej med nagon uppoffring för staden. Savida ett enskildt bolag skulle bilda sig för uppförande af arbetarebostader i stor skala vore allt hvad som af staden kunde begäras att den uppläte fria tomter. År åtar känslan at att dylika bostäder verkhgen äro ett behof ej storre än att uppmaningen till bildandet al ett sådant bolag ej skulle väcka någon genklang, ville tal. också törklara att han ansåge något sådant beho! ej förefinnas. D:r Ekström. Vi kunna ej smickra oss med att i denna den mest intresseväckande fråga som någonsin på detta rum handlagts kunna komma till en fullständig losning. Vi må nöja oss med om vi endast kunna göra det approximativt. Om vi ej kunna göra allt, bora vi dock göra något. Kompetenta talare ha redan betraktat frågan ur dess finansiella synpunkt. Afven ur filantropisk synpunkt vore en sådan kommunens atgärd som den nu föreslagna både vacker och heurande, ty tal. delade hr Hedlunds åsigt, Åatt man ej behölver blygas för att vara filantrop, d. v. s. praktisk men ej idealisk. Tal. ville nu betrakta den ur rent santilär synpunkt, ett område som berör den rike saval som den fattige. Lakarne öfverensstämma i den åsigt att uppkomsten och utbildningen af koleraepidemien kan ullskrifvas 4 orsaker: 1:0) Fuktig och ej diänerad mark; 2:0) Daliga och osverbefolkadbostäder; 6:o) Otullständigt eller olämpligt latrinsystem och 4:o) Oullräcklig tillgång på eller också dåligt vatten. Erfarenheten har älven under den nu rådaude epidemien visat att den härjande fortgår å ej uränorad mark, I dåliga bostäder med dåligt latrinsystem och u:v dricksvatten. Är nu detta förhållandet, har da ej kommunen nagon rättighet att beskatta det allmanna lör av förstöra härdarne för epidemien. Tillsvidare har kaleran just hållit sig å sådana ställen som det vore meningen att arbetarebostäderna skulle eusätta. Tal. ville icke yttra sig om på hvad sätt dotta burde göras, han hyste för sin del endast 2:ne ouskuingar, den ena att arbetarebostäder måtte upp10ras och den andra att det måtte ske så fort som möjligt men framför allt aldrig utan kontroll från kommunens sida. Hr Levisson. De vedrosliga skildringar, som gjorts al ullstandet inom de mindre bemedlade klas vorna, aro ingalunda olverdrifna. Större delen af de opifta arbetarno befinna sig i daliga vilkor, oaktadt ue kunna förtjena ända till 4 å 5 rdr om dagen, just derföre att de på krogen söka en tillflykt, den de ej kanna finna 1 de dåliga kyffen, i hvilka de mot dryg hyra måste hysa in sig. Behöfva vi ej arbetarebostäder, behöfva vi ej heller fattigvård, och kommunen har utgifter, som kunna anses mindre maktpåliggande. Om ett bolag bildades, borde staden kunna garantera ett kapital af t. ox. 500,000 rdr jemte 6 proc. ränta dera. Av i sådant fall anskassa erforderliga kapitaler torde icke vara någon svårighet. Staden borde derjomto ega rättighet att tillsätta styrelsc, bestämma hyra o. s. v. Tal. afslutade sitt föredrag med att pa der kraftigaste tillstyrka uppbyggandet al arbetarebostader, på hvilket sätt det än kunde ske. Olverste Berg ansåg sig vill en stor del förekommen al andra talare. Trodde de gjorda skildringarne al arbetarens tillstånd ingalunda vara för mörka, men tal. för sin del ansäg, att komiterades förslag icke upplyllde 2:ne nödvändiga vilkor: bibehallandet af full rättvisa åt alla och att så vidt möjligt är leda till målet. Instämde dersore med ordf., att frågan borde ofverlemnas åt den enskilda företagsumheten och afstyrkte komiterades förslag. Hr J. J. khman. Den maktpåliggande fragan var visserligen af föregående talare så fullständigt utredd, alt deri föga nyri vore att andraga, men tal. ansåg att hvarje medlem af stadslullmäktige hade som en samvetspligt att i detta hänseende bestämdt uttrycka sina åsigter. Instammande till alla delar i det af komerade uppgjorda förslaget, ville tal. söka att gen rilva några af de mot detsamma gjorda anmärkningar. Hvad först beträftade den före arbetarebostaders uppbyggande för vönvändig ansedda ändringen af 14 8 i Fattigvardsstadgan vore denna ändring ötverllödig, långtifrån att inflyttningar böra förhindras, kunna de tvärtom anses fördelaktiga, i det nya, Iriska krafter träda i de gamlas ställe. Trodde för öfrigt ej att vår fattigvård blilvit belastad genom dessa inflyttningar. Den enskilda företagsamheten bör ingalunda kunna känna sig kränkt om staden uppträdde som byggnadsentrepenör, ty den har förut baft tellsalle att framwäda i stadens närhet och detta med det resultat, att de bostäder, som uppförts bäst, kunna tjeva som modeller för huru dylika bostäder icke böra vara. Man har sagt, att staden ej eger rättighet att beskatta den ene till förmån för den andre, hvilket skulle blifva eu följd af att uppföra bostäder åt arbetarne. Här torde böra anmärkas, att om, som en föregående talare anmärkt, en arbetare sknlle kunna blifva utestängd från dessa bostäder, under det stt eu annan deraf komme i åtnjutande, enär det vore omöjligt att kunna uppföra bostäder åt hela arbetsklassen; man bör besinna, att de flesta arbetarne i denna ställning icke äro skattdragande. Har samhället kommit ur sitt skick, duga ej principer, och man bör ej hylla satsen fiat justitia et pereat ——— n ———