Göteborgsposten – 13 oktober 1866, sida 1

att underlätta företag, hvilka för samhället måste bära välsignelserika frukter. Att så äfven här blir fallet, derför eger man en borgen i det utmarkta sätt, hvarpå Realgymnasii föreståndare alltid ledt dess angelägenheter, i det stigande förtroende, allmänt som enskilt, han biträdd af skickliga medlärare vetat att förskaffa detsamma. Men hvad ser jag, hvilken ära, ni är ju ännu så artig att stödja er på min arm, nåväl låtom oss tillsammans anträda återfärden till staden. Skola vi komma öfverens om det olämpliga i att vederbörande, låtit placera lyktstolparne till gasledning i allden in på sjelfva köroch ridbanan hvarest de stå icke så obetydligt ivägen och både kunna och i sjelfva verket äfven varit ganska nära att förorsaka allvarsamma tillbud till olyckshändelser. Hvad nu? Ni söker slita er lös från mig? Ah, jag förstår, ni vill icke passera den fatala gången! Var lugn, det är ju midt på ljusa dagen och för öfrigt tro vi oss veta att vederbörande äro allvarligen betänkta på alt lyssna till den bestämda opinion, som i den allmänna säkerhetens och moralens namn fordrar att denna plats så fort mörkret inträdt måtte blifva tillräckligt belyst. Se så der ja, nu äro vi ändtligen på andra sidan den s. k. teaterbron. Vi kryssa oss fram mellan de många kördon som vanligen korsa hvarandra på denna plats, klifva här och der ner oss i de smånätta nu lyckligtvis fullkomligt torra pyramider af diverse, hvilka placerade på regelbundet afstånd från hvarandra, bära vittne om renhållningshjonens (eller entrepenörens?) stora förmåga att lägga i hög pyramider, hvilka liksom Thors bockar i sagan ha egenskapen att vara ytterst seglifvade ehuru i motsatt förhållande till dessa hvilka slagtades om aftonen och åter uppstodo om morgonen. Hvarje afton erhålla neml. dessa sin lilla uppstufning af en med artistisk hand förd qvast, stå så i godan ro hela natten, bibehålla ett något så när värdigt yttre på morgonqvisten tills dess de slutligen under dagens lopp falla tillsammans till stoft under den oroliga menniskohopens fötter, Men, på aftonqvisten stå de der återigen, lika pittoreska och försåtliga och så lära de väl få stå evinnerliga. En egendomlig byggnad hör jag er utropa vid framkomsten till Salutorget. Det är den åt detta torg vettande, nybyggda fagaden ai handl. A. G. Sjöstedts hus, ni menar! Ja, ni har rätt, egendomlig, men ingalunda ful och framfsör allt ytterst praktisk, med sina många prydliga butiker i nedra våningen. Det hela är hållet i en enkel, men vacker bazarstil som just vid ett Salutorg är på sin rätta plats. Men nu ser jag på er, att ni allvarligen önskar att bli mig qvitt, och jag lemnar er! Hade ni velat fortsätta promenaden skulle vi eljest tillsammans gjort en utflygt utåt Stampen till, då ni först kunnat få beundra det alpartade och benbrottsinbjudande i Slussbryggans, denna antediluvianska reliks, kon struktion, hvarefter vi sedermera kunnat gifva full rättvisa åt vederbörandes omsorg, att låta det etter sju sorger och åtta bedröfvelser uppkomna stängslet till Fattighusbron fortfarande stå omåladt, på det att virket riktigt må ssoltorka, innan målningen deraf, antagligen ej törrän vid första inträffande regnperiod, företages. Alla goda ting äro tre, säger ordspråket, och folktron tillämpar detsamma äfven på vissa obohagligheter exempli gratia eldsvådor. Vi ha nyligen haft två sådana, och i förgår på morgonen var den tredje verkligen nära att utbryta, i det eld yppade sig i källarvåningen under snickaremästaren D. T. Lötmarks möbelmagasin vid Qvarnbergsgatan. Elden dämpades dock så hastigt att hvarken brandsignaler bohötde gifvas eller sprutor rycka ut. På tal om eldsvådor, är det med verk ligt nöje vi lemna plats för nedanstående insända artikel, hvilken påpekar ett anmärkningsvärdt och om vi ej missminna oss älven förut i Krönikan anmärkt förhållande: Min Herre! Säkerligen inser Ni likaväl som Ins. och många med honom nödvändigheten deraf att vederbörande gå i författning om att vid inträffande eldsvådor, ej mindre den stadsdel, der eldsläckningen pågår, än äfven de vägar och gator, som leda till och från brandstället upplysas. Det är visserligen mycket illa om brinnande vedbodar ej hastigt släckas, men det är ej mindre illa om armar och ben i hastigheten bräckas, emedan de ej kunna assureras. För att få bergade saker sönderslagna eller bortstulna, är mörkret äfven mycket gynnande. I händelse Ni får tag i någon gammal brandordning, så gammal, att hon gällde före gaslysningens införande, så skall Ni deri finna en förordning för husinnevånarne, att ställa ljus i fönsterna och dymedelst belysa de af eldsläckningsoch bergningspersonalen trafikerade gatorna. Att en sådan föreskrift ej finnes i nyare brandordningar, kan ej ha sin orsak deri, att upplysning skulle vara mindre behöflig nu än fordom, och det är ej troligt, att de upplysta män, som uppgjort de senare brandordningarne, äro gynnare af mörkret, och kunna således ej af glömska eller liknöjdhet hafva efterskänkt ett åliggande, som af K. M:t en gång blifvit faststäldt, utan lärer eftergiften — om ins. ej alltför mycket misstager sig — härleda sig deraf, att stadens gasleverantör, hr Mallam, åtagit sig en skyldighet att tända gaslyktorna, svarande mot husinneFanarnad famlna A7nlie 4 tända ling ; gina fönster