Göteborgsposten – 12 oktober 1866, sida 3

sskarne hugade att ötverträfla de strängastregementen, af hvilka Spanien ännu hittill haft någon erfarenhet. Ar ej snart tiden slut för noninterven tionsprincipens tillämpning på detta land? I dessa dagar har på visst sätt hållits en europeish kongress, hvars följder måhända snart skola komma att kännas i högre grad än många diplomatkongresser, hvilkas beslut begrafvas under den sand, som strös på protokollerna. Medlemmar af huset Rotschild från alla städer, der denna så vidt utgrenade europeiska stormakt uppslagit sina bopälar, hafva varit församlade i Ischl. Ändamålet med sammankomsten var att öfverenskomma om ett nytt program för finanspolitiken, hvilket skall komma i användning gentemot de i Europa nyligen inträdda förändringar. Rothschildarne i Frankfurt, hvilka farit till Ischl beslutna att förklara, det de ville lemna Frankfurt och välja en plats i Schweiz till medelpunkt för sina operationer, hafva blifvit omstämda i Ischl och skola qvarstanna i Franksurt. Deremot skall man hafva kommit öfverens om, att ingen medlem af huset får för framtiden bli generalkonsul. Många af de hemsökelser, ötver hvilka Rothschild i Frankfurt måst beklaga sig, tillskrifvas neml. hans ställning som österrikisk generalkonsul, under det chefen för huset i Paris måst såsom preussisk generalkonsul uppbära många förebråelser af Österrike. Det är med glädje vi från Frankrike erfara, alt kejsaren lyckligen blifvit opererad och nu är återställd någorlunda till sina krafter. För de genom öfversvämningarne nödlidande har insamlats 454,232 fres 50 ct. Victorion Sardous nya pjes: Nos bons villageois uppfördes d. 3 d:s för första gången å Gymnase-teatern i Paris och röntesen obestridligt lysande framgång. Den berör blattheten och falskheten hos de små förpaktarne, hvilka äro intresserade i kifvet om ett kyrktorn med ett bildadt och glatt pariserelement i dess bättre och älskvärdare form. Intrigerna af en liten krets dumdryga byhonoratiores, för att bringa på sall mären, som tillhör pariserverlden, sammanfläta sig med ett familjedrama, hvilket gränsar till det tragiska. Den komiska såväl som den dramatiska delen skall vara moderat behandlad och förskaffade förf. en triumf, sådan han hittills ännu icke sjelf upplefvat den. En hvar känner, med hvilken lätthet koltrastar kunna inläras och behålla i minnet melodier. År 1848 sökte en sinnrik patriot att rikta denna instinkt till att republikanisera hela den skogbeväxta delen af trakten kring Mondaye (Calvados). Han förskaffade sig för: ändamålet och uppsödde tvenne koltrastungar, hvilka han under 3 tilll 4 månader sökte inlära Marseljäsen, och då han ansåg deras uppfostran tillräckligt framskriden, för att de skulle inympa sin talang på andra, försatte han dem i frihet. De öfriga medlemmarne af det bevingade slägtet fingo en formlig passion för Rouget de !lsleis musik och under många år hördes ingenting annat än Marseljäsen. Vid en senare period ändrade Frankrike smak, och flertalet af sångarne, som ej hade vexlat repertoire, föllo för skogvaktarnes skott. En enda undslapp myndigheternas förföljelse och tog sin tillflykt till Mendayeklostrets trädgårdar, der de goda munkarne ofta leende lyssnade till hans sång. Den olycklige fågeln råkade slutligen en dag att komma utom gränserna för sin asyl och fick med sitt lit plikta för denna djerfhet, i det han sköts af en advokat från Bayeux. Tiden hade på ett underbart sätt förändrat färgen på dess svarta och glänsande tjäderdrägt. Fysiskt såväl som moraliskt hade han blifvit en merle blanc. Från Rom skritves, att kardinal Antonelli fortfarande är sjuk och enligt sina läkares föreskrifter måste åtnjuta ostördt lugn, nvarföre de tillrädt honom att afhälla sig från sin tjenstutöfning. Men kardinalen har ej veat gå in härpå, utan förklarat sig vilja sortarande sköta den, så länge hans krafter det illäto. Påfven önskar ock att få behålla honom. De båda männen äro äfven nära förbundna med hvarandra genom sina lefnadsiden. Italiens trupper hålla nu snart fästningsfyrkanten i Venetien besatt. Det stora