Göteborgsposten – 11 oktober 1866, sida 2

Fran Ilufvudstaden. Enkedrottningen gaf i förgär middag för den kongl. familjen samt prins Fredrik at Nederländerna med gemål och dotter. Inbjudna voro riksmarskalken, statsministern för utrikes-ärendena och fru grefvinnan Manderström, preussiske envoyån frih. v. Rosenberg med triherrinna, nederländske ministerresidenten xochussen, ministerresidenten frih. Wrede samt uppvaktande hos de kongl. och furstliga personerna m. fl. På förmiddagen besökte drottningen, beledsagad af moder och syster, den å Kungsholmen varande Prinsessan Lovisas Vårdanstalt, och på middagen besågo de kongl. personerna Riddarholmskyrkan samt gjorde ett besök i kammarkollegium för att bese de kongliga regalierna. På aftonen bevistade den kongl. familjen jemte sina gäster representationen på Kongl. stora teatern, der operan Trollflöjten uppfördes för utsåldt hus. — Frederika Bremers efterlemnade och till Asylet för Pauvres Honteux donerade samling af böcker på svenska och åtskilliga främmande språk forsäljes i C. E. Fritzes bokhandel (Eklund Giron) vid Gustaf Adolfs torg. De flesta böckerna äro försedda med den bortgångna egarinnans egenhändiga namnteckning eller med dedikationer af utmärkta författare till henne. Hela behållningen af försäljningen tillfaller oafkortad ÅAsylet för Pauvres IIonteux. — Till ledamöter i pröfningskomiten för Stockholm innev. år har öfverstäthållareembetet bland de at taxeringskomitåerna dertill föreslagna personer utsett: grosshandl. C. O. Levertin, vinskänken C. G. Wahlberg, kammarh. grefve C. M. C. Lewenhaupt, expeditionssekroteraren E. v. Brienen, kapt. G. v. Cedervald, handl. J. Oberg j:r, kapt. G. W. v. Francken, sabrikör A. G. Lagergren, konditor UC. J. Grafström, grosshandl. K. Ljunglöf, rådm. A. M. Bolin, guldsmeden C. Nyström, kamrerare II. Fredenberg, husegaren C. L. de Brun, handl. R. F. Blomqvist, revisor N. A. Lötberg, sekr. F. A. Crelius, apotek. 4. Wikström, grossh. G. E. Häggström samt bokbindare F. W. Hertzer. — Om den n. v. besättningen at Hamlet å Kongl. stora teatern yttrar N. D. A. följande: Då man från ett och annat håll, t. ex. från nägra norska och danska kritiker, hört tvifvel uttalas om hr Swartz uppfattning af Hamlet är den rätta, så kunna vi ej fatta annat, än att de i hans karakter vilja inlägga något mera, än som rimligtvis finnes der. Ty åt den Hamlet, som i Shakspeares drama träder oss till möte, har enligt vårt omdöme hr Swartz gifvit ett alldeles riktigt uttryck. Hr Dahlqvist gifver åt konungens mörka karakter just den mensklishet, förutan hvilken han skulle vara ett odjur eller endast en slät teaterbof. Med hr N. W. Almlöf såsom Polonius hade vi till en början svårt att förlika oss, men för hvarje förnyadt uppträdande af honom har han mera ingifvit oss öfvertygelsen att han fattat denna svåra roll riktigt. Just mot den prydliga och anspråksfulla yttre värdighet, som hr A. så väl förstår att iakttaga, framstår den inre tomheten såsom en desto större kontrast, som den döljes under fina manr, och gifver derför än större komisk effekt. Hr Elmlund är en ädel och vacker Horatio, men en hel Horatio är han icke. Deune är, såsom han sjelf säger, en gammal romare, och hans uppgift är derföre, att med sitt stoiska lugn stödja Hamlets sentimentalitet. Hans enda inkomst är ett muntert sinne, och han får derför ej vara så vek och halft me lankolisk, som br E. framställer honom. M:ll Sandberg förmår ej gifva någon poetisk bild af Ophelin, och fru Hedins Gertrud är i allo otillfredsställavde. Hr Hartman tyckes taga Rosenkranz roll allt för cavalierement och som den vore för honom allt för underordnad. Man bör dock hafva mera gjort sig värdig hufvudroller, innan man får tro sig hafva vuxit från birollerna,