Göteborgsposten – 11 oktober 1866, sida 2

om ärbetarebostäder. Till Red. af Göteborgs-Posten. En artikel i gårdagens tidning om arbetarebostäder, ger insändaren anledning att bär yttra sin mening i ämnet, emedan den är till en del stridande mot tidningens eg t förslag. Att tala om, att det ej är rätt och tillbörligt att försköna staden med palatser, kajer, broar, promenader m. m. då arbetarne ha så ruskiga bostäder, är ej rätt resonneradt. Det är tvenne saker som ej ha med hvarandra att göra i den mening, som af tidningen är framsagd. Det är en lycka för Göteborgs arbetsklass, att samhället har råd att utföra sådana allmäntnyttiga verk, att häntyda detta som fel är både falskt och farligt. I en handelsstad växer arbetsklassen vanligen fortare än dess bostäder, och deraf blir en följd att sämre och osunda lägenheter kunna uthyras. Att förekomma detta så mycket som möjligt, är menniskovännens synnerliga åtrå i våra dagar, och vi se derföre stistelser uppstå, donationer göras och förslager framställas mångfaldiga i detta syfte, men alla tyckas vara som droppar i hafvet, då man efterforskar dess verkningar. Sålunda synes det som : ll denna välgörenhet ändå ej skulle vara rätta utvägen att afhjelpa det onda, och detia blr äfven lätt begripligt om man tänker sig, att den enskilta byguänudsspekulationen aftager i den mån som allmän välgörenhet öfvertager dessa byggnadsföretag, hvilket är ganska sannolikt om än ovärt att faktiskt bevisa. ty i hvilken gren som helst af industrien, som något konstladt uppträder, inträder alltid en rubbning i dess naturliga gång. För insändaren tyckes det, som det ifrågavarande onda bäst skulle kunna afhjelpas med följande förslag: 1:0) En byggnadsordning som endast tillåter sunda och solida boningshus att uppföras, och hvilken noga bevakas af besigtningsmån, så att det ej får fortgå som nu i förstäderna, der en massa med rucklen uppföras.