Göteborgsposten – 10 oktober 1866, sida 1

Amerikanarne, i stråhattar och ljusa driigter, omringa de nyanlände för att så hastigt som möjligt få underrättelse om det gamla Europa. Man ropar, man gar och kommer, man stöter mot hvarandra; matroser och negrer, folk af alla färger packa bagaget på vagnar och köra det till dess bestämmelseort. Det är allmin förvirring, larm och rörelse, som blott de, hvilka känna de stora handelsstädernas förvånande verksamhet, kunna tänka sig. Midtibland de utskeppade resande är det en liten skallig och fet man, som har förskriickligt brådtom. För ögonblicket står han och talar med skeppets redare och ger med mycket buller sina befallningar till ett par matroser. Det är Francois Naigeot, som ir sysselsatt med att ge ut sin sista skilling för att betala sin resa. Då han bortslösat de tiotusen francs, hvilka hans bror sändt honom, sålde han för en spottstyfver sin lifränta for att dermed bestrida rescomkostnaderna. Han kom nu till