Göteborgsposten – 10 oktober 1866, sida 1

lade mulatten synbart förvirrad, och rullade sin vagn hastigare bort för att ej fortsätta samtalet. — Man känner mig ej här, jag skall utan tvifvel väcka uppseende, sade bokhallaren för sig sjelf, medan han ansträngde sig för att följa med sina saker. Se! se! namnet Naigcot gör straxt sim verkan! .... jag blir snart van vid detta land der man hastigt blir rik .... och det skall ej dröja länge innan man kan säga: huset bröderna Naigeot ..... Allt noga öfverlagdt tycker jag nog att man godt kan lefva här nagra ar! I fall min ägerska är i skvärd, ifall min nidee är så täck som min gode Dominique siger, så skall det verkligen vara ett nöje att göra lycka i förening med dem .... om dagen sysselsätter man sig med affärer, om aftonen kan man öfverlomna sig åt sina nöjen; man kan göra och omottaga besök, gå på bjudningar, på baler, konrter, på tcatrarne, företaga segelturer ... Jag har förr kunnat simma ganska ordentligt . jag sam en gång uppåt Seinen från Pont Royat till Pont de Bercy. Jag tror tillochmed att jag sam bättre än min gode Dominique — Här är det herre, sade mulatten och stannade med vagnen. (Forts.)