Göteborgsposten – 9 oktober 1866, sida 1

stigande och fall och öste ut penningar med båda händer för att tillfredsställa sina nycker. Då han nådde boulevarden hade han redan bestillt ett helt lass kläder, som han för hvarje steg förökade med ett nytt plagg. Slutligen stannade han, trött vid guldets skimmer och sammetets strålar, med belastade händer och tyllda fickor. Han ville nu se rikt folk efter att ha njutit rikedomens glädje och blandade sig derföre med de spatserande och de eleganta damerna. Än beundrade han en qvinnas smakfulla toalett och eleganta hufvudbonad, än uppfångade han afbrutna ord och meningar som vexlades mellan de spatserande. — Kan du låna mig tio louisdorer? frågade en ung man en annan; — jag har gatt ut utan penningar. Jag skall äta middag med Lucie och derefter skulle vi gå på teatern. Längre bort observerade han två damer som stodo omringade af en skara beundrare. Den ena af de båda damerna sade: — Hvilken vacker mantilj ni har på er i dag, min bästa, och hvilka spetsar sen! — Ah! bagatell! det är helt simpelt Chantilly, och alls icke dyrt! — 50 franes alnen. — Jag förlorade i går 1,500 francs på lansknekt. — Så för tusan!