sen, som äfven konungens af IIannover nu offentliggjorda energiska protest mot IIannovers införlifning. Konung Georg anropar häri alla europeiska makter om bistånd; han förklarar, att han aldrig någonsin skall afstå från sin suveränitet och att alla de åtgärder, som vidtagas af den preussiska regeringen i hans land, skola anses för ogiltiga. Till slut uttalar konungen sitt fasta hopp om återupprättandet af ett oberoende Hannover. Ej utan sin betydelse är äfven, att preussiska regeringen, som har ögonen stadigt fäIstade på Sachsen och Österrike, fastän dess skattkammare är nästan öfvorfylld, likväl tänker att, ej långt till, upptaga det 60 millioners lån, som kammaren före sin skiljsmessa boviljado. Den preussiska pressen för ett häftigt ordkrig mot den belgiska pressen, som påstär, att, sedan tyska förbundet upphörde, Luxemburg ej heller längre kan tillhöra detsamma och således icke heller längre kan vara tyskt, ett påstående, för hvilket de belgiska tidningarne stödja sig på sjelfva den luxemburgska befolkningens önskan och sympatier. Men detta vilja de tyska tidningarne ej veta om — ty här gäller det att Tyskland skulle lemna ifrån sig ett litet landskap, något hvarpå Tyskland naturligen icke kan ingå — emedan det under uppkomst varande nordtyska förbundet ej kan tillåta sig beröfvas sitt starkaste bålverk mot vestern. Det börjar bli alltmera oroande att se den ihärdighet, hvarmed berättelserna från Frankrike förmäla om kejsar Napoleons sjuklighet. Han lider, liksom aflidae konung Leopold af Belgien, af sten och denna sjukdom resulterar alltid i ett stigande afmattningstillstånd, fastän sjukdomen dock kan bli mångårig. Det vill nu synas som att en operation förestår, för hvilken kejsaren hyser farhågor. Först ville han hem till S:t Cloud, för att kunna der opereras af den bekante d:r Nelaton, och det heter nu, att kejsaren skulle lemna Biarritz d. 12:te d:s; men sjukdomen måtte tagit raskare fart, än man väntat, eftersom Nålaton och en annan läkare nu kallats och med brådskande hast måst afresa till Biarritz. Börsen i Paris börjar bli mycket orolig, och säkert är, att dessa många vexlande rykten, hvilka naturligtvis näras och underhållas af baissespekulanter på börsen samt de många partianhängare, hvilka aldrig kunnat försona sig med kejsardömet, såsom republikaner, legitimister och orleanister m. fl. — att dessa rykten, sade vi, skola uppväcka en spänning i sinnena hos den franska allmänheten, hvilken kan bli af menliga följder. Lyckligtvis kan, som sagdt, den sjukdom, hvaraf Napoleon lider, tillstädja ännu ett långt lif, hvilket väl skall efter hand mildra, om än icke alldeles häfva, den oro, som nu råder. Kejsar Napoleon har låtit inskrifva sig sjelt såsom utställare af 10:de klassen vid den stora verldsexpositionen 1867. Denna klass omfattar förbättringar i meniskans moraliska och fysiska tillstånd. H. M:t, hvars ifver för de arbetande klassernas bästa är väl känd, har tecknat en modell till en arbetareboning, hvilken med låghet i pris förenar alla önskliga beqvämligheter och de vilkor som erforI dras för allmän sundhet. Genom betalande af en moderat hyra, hvaraf en del skulle lemnas till ett slags amorteringsfond, skulle husets innehafvare inom få år bli dess egare, hvilket enl. kejsarens mening är ett af de;säkraste sätten för att inom de arbetande klasserna införa vana vid ordning och sparsamhet. Times uppträder med stor bestämdhet mot dem, som söka utkolportera rykten om, att Napoleon i förening med Preussen ungås med planer om annexering af Belgien och vissa delar at Schweitz, sägande till sist: Att Homburg och Weisbaden med deras eroupiers blifvit bortsopade, kan endastj. löga beröra hederligt folk, ej heller skulle det vara någon stor olycka, om Monaco och dess roulette-bord skulle snart följa. Men sådana stater som Belgien och Schweiz förtjena helt säkert ett bättre öde. De skulle ej falla utan 13 kamp, ej heller skulle de, huru det än gått med det stackars Danmark, lemnas att strida: illena. Det var längesedan vi hörde det stora engelska bladet föra ett sådant språk. Äfven i ett annat alseende föra Englands idningar ett högt tal, neml. angående Egypsen, rörande hvilket Spectator med emfas utyrister: För Egyptens skull torde vara nöligt (för England) att i hvad ögonblick som d lelst kämpa tillochmed mot det förenade Euopa och att ingå hvarje tänkbar allians, ty Y ngypten är den egentliga nyckeln till vårt mus i Asien. IIärom borde man hvarken i Paris eller Petersburg låta det ringaste tvifi rel bestå, men det skulle vara mer än dårctigt att vilja strida för Turkarne. — Såleles, England skulle bjuda hela det öfriga EuE opa spetsen... talesättet är ovanligt från en-1 gelsk mun. Kaptenen på Great Eastern har afsla-Jm sit den honom erbjudna riddarvärdigheten så1, som belöning för hans medverkan vid atlanti