Göteborgsposten – 8 oktober 1866, sida 1

W 2Q ?1cec aeiiei timvis; han steg upp från kuskbocken och kastade en föraktlig blick på Naigeot. — Gå ni, jag skall nog vinta på er sade han. Bokhallaren blef stående helt fundersam. — Nå, tänkte han, man vet att jag är rik, naturligtvis. Jag kan ju också gerna vända om igen i vagn. Han gick in i rikedomens tempel och frågade alla menniskor som han mötte, hvar hufvudkassan var och om han verkligen kunde lyfta tiotusen francs. Allteftersom han närmade sig genomströmmades hans bröst af hopp och fruktan. Nu då hans dröm var nära att blifva verklighet var det liksom om en hemlig fruktan att se den bortdunsta fastnaglade Naigeot utanför en dörr, hvaröfver det stod de sem stora bokstäfverna KASSA, hvilka förckommo honom som om de stodo i lågor. Han lade handen på sitt hjerta för att dämpa dess häftiga slag, och innan han klappade på lade han märke till att han aldrig förr varit så häftigt upprörd. Slutligen öppnade han dörren, gick bort till kassörens pulpet och räckte fram sin anvisning till denne. Kassören granskade den för att öfvertyga sig om underskriftens riktighet, och utan att ens kasta en blick på den som presenterade