Göteborgsposten – 8 oktober 1866, sida 1

samtliga ställen jemval lösnummer försäljas a — — — stortoppen, och den danske jernmannen Pe der Skram hade tillräckligt att göra med at besvara de många saluterna från den impone rande sträckan af ryska örlogsskepp, från de mäktiga fästena och de fasta batterierna land. Från det stilla lifvet ombord på Sles vig, med de vackra aftonpromenaderna pi däck, under det sjöfolket sjöng, var det en tvär tvergång till ropen från tusende mun. nar, som ljödo på vattnet och i land, och till kanonernas brak; och det var likväl endast en början till den söljd af sestligheter, som väntade. Vid Peterhof var allt förberedt till landstigningen. Den kejserl. landstigningsbron endast ett kort stycke skiljd från den allmänna, var prydd med hundradetals flaggor, a hvilka hvarannan var Dannebrogen, med tullständiga alleer af sällsynta krukväxter, med guirlander och löfverk; en skarlakansröd matta var utbredd längst ute på bron, och hela denna, å hvilken vagnarne körde, var för öfrigt betäckt med kläde och beströdd med blommor. Öfver den vackra terräng, som vi i vår senaste skizz sökt skildra för våra läsare, hvimlade menniskor omkring, och från stranden och upp till the cottages stodo olika afdelningar militär uppställda i snörräta rader. Der voro gardesgrenadierer, alla på kolsvarta hästar, rikt utstyrda uhlaner, små marinsoldater i tjocka, grå kavajer och, ötverstrålande alla andra, en afdelning af det s. k. Chevalier-gardet i blänkande silfverharnesk öfver den hvita vapenrocken och med en ofantlig, gapande och krönt örn öfverst på den blanka hjelmen; endast sönerna af landets främsta samiljer äro officerare vid denna kår, och en ung man, som ej har minst 10, o00 rubler i årlig inkomst, har rent af icke råd att taga anställning derstädes, så mycket kostar uniformeringen, hästarne etc., 25 af dessa officerare höllo främst i linien, under det musikkårerna för de olika kavalleriregementena på sina hvita hästar och med de stora instrumenterna slängda på ryggen, höllo sig i ordning att stämma in. Klockan omkring 12 lade den med siden och sammet rikt utstyrda ångaren Alexandriatill vid ena broarmen, under det storfurst Constantins ångare med en del af sviten lade till vid den andra. Vagnarne stodo i ordning, och. med den precision, som utmärker allt i Ryssland, satte tåget sig genast i rörelse och körde genom den på bron resta äreporten, der — likasom på många andra ställen — bokstafven A (Alexander) slingrade sig in i ett stort M Marie); ty i likhet med andra brudar, men olikt prinsessor i allmänhet, förlorar prinsessan Dagmar ätven sitt namn. Marie Federowna skall hon komma att heta här i landet, vilket så fullständigt som möjligt tillegnar sig len, som der sätter bo. Namnet Dagmar finhes icke på ryska, och den blifvande kejsarnnan måste ha sin namnsdag och sitt helgon. En afdelning gensdarmer till häst, med en polismästare i spetsen, öppnade det ej synnerigt långa tåget och etterföljdes af en afdel:ing kaukasiska hästgardister, som tillhörde len s. k. privata konvojen. Tscherkesserna i leras långa scharlakansröda vapenrockar med len österländska sabeln lagd tvärsöfver framör och med de höga ludna mössorna togo sig ynnerligt bra ut; men man glömde derföre cke att se på de andra krigarne från Kaukaus i gula och karmosinröda kyller, med gamnaldags stålhufvor och slagsvärd, hvilka gåfo dem en viss likhet med riddarne från Valemar Seirs tid. Derpå kom brännpunkten för et allmänna intresset — vagnen med prinessan Dagmar uti. Tusende ögon ansträngde ig, för att se, hong Christian stod ved höien last ljöd från uhlanernas och gardisternas eder, från vattensprången slogo strålarne högt ot himlen och hurraropen tilltogo. I ett liL hvitt, tvåsitsigt ekipage, draget at fyra örkbruna hästar med joskeyer på, satt hon id kejsarinnans venstra sida, under det att en unga storfurstinnan Marie hade plats midtmot. Prinsessan Dagmar var iklädd en hvit