Prinsessan Dagmars ankomst till Ryssland. af Robert Watt. (Ur Figaro.) S:t Petersburg var tidigt på benen den Onsdag i September, då Danmarks unga konungadotter skulle för första gången sätta sin fot på sitt blifvande fäderneslands botten. Från bittida på morgonen rörde sig skaror af högtidsklädda menniskor bort till ångbåtarne, hvilka skulle föra dem från Newan till Kronstadt eller Peterhot, eller ock ilade de ut till den aflägsna jernvägsstationen, för att derifrån genast fara till hufvudplatsen för ankomstdagens festligheter: det kejserliga slottet TsarskocSelo med dess omgifningar af vackra villor och furstliga landtställen. Kl. 9 lemnade de fyra första reguliera ångbåtarne Petersburg, öfverfyllda med menniskor och med musikkår ombord, och talrika voro de ångbåtar, som de olika egarne låtit urlasta, för att med ett litet sällskap ombord emottaga dagens drottning; alla fartygen ilade ut från Newan i den riktning, hvarifrån hon skulle komma, under det att Slesvig, följdt af den dansk-ryska eskadern, rörde sig in mot Kronstadt öfver den spegelklara hafsytan; ty ej en vindkåre rörde sig, och solen strålade från den klara, blå himlen, som om man befunne sig midt i den varmaste sommartiden. Kl. 11 förkunnade kanonernas dån, att. den kejserl. ångaren Alexandria helsat på Slesvig, och skjutningen, som varade en hel timme med tilleller aftagande styrka, underrättade allmänheten om, hvad som försiggick på redden; högst talade kanonerna, då prinsessan Dagmar steg ombord på Alexandria och den danska konungaflaggan hissades på