Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 2

— Det är bättre; men ni måste gifva mig det bista ni har. Jag kan betala! — Ja, men om ni ej vill beställa er middag hos Chevet ... — Hos Chevet? — ja, hvarför icke? Beställa de rika sina middagar hos Chevet? — Ja, mycket rikt folk. Men jag trodde ej att ni — Jo just det, min vän. Jag tycker verkligen ej om hvad ni bjuder mig! Det är simpelt! Man behöfver i sanning ej ha tiotusen franes på fickan för att få sådant att äta! När jag rätt tänker öfver saken är det bättre att jag går in till Chevet när jag varit borta och hemtat mina penningar ....— Sörj åtminstone för att bordet blir festligt dukadt i er håla till matsal! Och Naigeot gick sin väg utan att säga farväl och slog hårdt igen dörren efter sig. — Skulle man ej kunna tro att han vore millionär, han med sina tiotusen francs! mumlade Buneaud förbittrad. Det var med en hittills okänd lycksalighet som bokhällaren inandades luften då han kommit ut ur den borgerliga pensionsanstalten och stod på gatan med en vexel på tiotusen franes i fickan. Solen strålade för honom som guld, horisonten vidgade sig, Paris syntes honom alldeles förvandladt.