Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 2

han bakut på dy norna. Nu hängaf han sig fullkomligt åt sina fantastiska drömmar; och medan han på detta sätt körde genom Paris utan att behöfva bry sig om de förbigående eller taga sig i akt för trängseln på gatorna, kastade han en blick tillbaka pa det förflutna året och upptäckte att han varit förfärligt olycklig. Han såg sig sjelf gå förbi sådan som han gick dagen fördt, med nedslagen mine, slitna kläder, paraply under armen, kortligen i hela sin löjliga beklädnad som liknade grått papper och för första gången lade han märke till dess afskyvärda smutsighet. Hela hans lif framstod för hans minne i ett eländigt ljus. (Forts.)