Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 2

rar han skulle hän; han drog upp sin brors vexel ur fickan för att se bankirens adress och läste namnet Rotschild, och nedunder detsamma : Rue Lafitte N:r 17. — Godt! sade han för sig sjelf, men Rue Lafitte är långt borta. Den ligger vid Boulevard des Italiens, tror jag .... När allt kommer omkring, hvarför skulle jag ej taga en vagn? tänkte han och vinkade i detsamma åt en droska som körde förbi. — Kusk, till Rotschild! — Pimvis eller turvis, min herre? — Naturligtvis timvis! Jag har ej så brådtom. — Desto bättre, min herre. Klockan är tjugo minuter öfver elfva efter mitt ur. Aldrig i sitt lif hade Naigeot varit uppe i en sådan vagn. Sällan hade han varit uppe i omnibus, och det blott när han skulle utomordentligt långt bort i staden; i hyrvagn hade han blott varit två eller tre gånger i anledning af vigtiga ceremonier, såsom giftermål, dop eller begrafning. Denna vagn var tillfälligtvis fin, ja nästan elegant. Invändigt var den klädd med grönt sammet och rikt försedd med knappar och fransar; fönstren voro rena och sätena beqväma. Naigeot satte sig derinne så beqvämt som möjligt; benen svepte han in i pelsverket som tjenade till fotmatta och hufvudet lade