Göteborgsposten – 5 oktober 1866, sida 2

Förut hade han aldrig gifvit sig tid att se på så oändligt många saker, som fattigdomen gjort omöjligt för honom att skaffa sig. För att uppskatta alla dessa ssker behöfves en viss frihet; men den olvcklige Naigeot hade i hela sitt lif varit upptagen af ett otacksamt och ihärdigt arbete. Hurudant än vädret var så gick han till sin dagliga förrättning med sänkt hufvud och osäker blick. Han bar sin börda och drog sitt lass under nödvändighetens eviga piskslag, liksom droskhästen under en obarmhertig kusk. Han hade aldrig beundrat de präktiga skuggrika gångarne i botaniska trädgården och de rika samlingar som Europa afundas oss. För honom inneslöts Paris af de fyra punkterna: Boulevard Saint-Denis, Rue Saint-Honor6(, der han hade sin bokhållarebefattning, Rue Copeau, der pensionsanstalten låg, och la halle aux vins. Men denna dag förekom det honom som om han hade eröfrat hela verlden, och han fick lust att se alla dess rikedomar. Derföre var det som han ilade genom Saint Victorgatan full af förvåning och undran öfver de vackra butikerna; derföre stötte han emot alla som han mötte som en drucken man. Under det han längs Jla halle aux vins skulle gå ned till kajen, föll det honom för första gången in att fråga sig sjelf hvart det