Buneaud kom slutligen, mycket förvånad öfver att ha blifvit störd på en annan tid än mattimman och nästan stött öfver den befallande ton i hvilken man ropat på honom. Men då han såg den nye Croesus förvandlades hans missbelåtenhet till ett krypande småleende. — Hvad önskar ni, herr Naigeot? frågade han. — Hvad lagar ni till middag? sade Naigeot i en befallande ton. Nu har jag ropat på er tre gånger. — Åh hå! .... hvad han talar förnämt .. — jag låter laga det jag sade er förut: en stekt gås, chokolade med grädda .... och vidare kan ni få en omelette, sallat .... — Uff, fy! — Hvad för något, uff, fy? ... — Ja, det är simpelt allt det der, min vän! — det har jag ätit förr! — Ah! sade Buncand helt förvånad, så beställ! då hvad ni vill ha. — Dyra saker, ovanliga saker .... — Stekta tungor? .... vågade värden nämna. — Bättre upp! — Godt! Änder med oliver? Maccaronisoppa? Punsch?