Göteborgsposten – 4 oktober 1866, sida 3

j mänheten redan förvärfvat sig i att bortkasta alla onödiga småord och bilda ordentliga missfoster till jsammansatta ord, som ofta kråfva en betydlig skarpsinnighetaförfatt kunna uttydas, för att icke tala om de vanvettiga konstruktioner som bli en följd af detta ordbesparingssystem. En iögonenfallande omständighet är dock att det både för allmänheten och telegraftjenstemännen måste bli ansträngande att räkna bokstäfver i stället för ord. Mångsidiga damer. En amerikansk tidning omtalar, att 3 systrar i Martensburg i West-Virginien, hvilka hade åtnjutit en omsorgsfull och fin uppfostran, vid sista amerikanska krigets utbrott förlorade sina föräldrar och att kort derefter deras ende broder pressades till Sydstateraas armå, hvarjemte den egendom, som tillhörde dem, i en träffning totalt brändes ned. Genom grannarnes hjelp fingo de emellertid uppförda några provisionella skjul, fingo låna ett par hästar och plöjde, sådde och skördade nu med egna händer, då alla deras slafvar lupit bort och intet manligt bistånd under dessa tider kunde erhållas. Sålunda slogo de sig lyckligt igenom, så länge kriget räckte, och nu är egandomen åter i komplett skick och i lika godt stånd som före dess ödeläggelse. Den ena af systrarno har sedermera gift sig, men de två andra fungera fortfarande som sina egna egendomsherrar och förvaltare. Då de för en kort tid sedan hade infunnit sig i Filadelfia för att afyttra senaste skörden och inköpa några åkerbruksmaskiner, förvånade de i icke ringa grad de affärsmän, med hvilka de kommo i beröring, genom att, trots ett elegant yttre och en i alla afseenden oklanderlig toilette, med stor sak-kunskap tala om spanmålsoch kreaturspriserna och afgöra de olika sädesoch skördemaskinernas företräden eller brister. En sådan hustru vore onekligen pengar värd för en nybyggare in the far West. Ett bondbröllop i Ljusdal kan —skrifves till N. D. A. — icke firas, utan att denna storartade lyx och omständighet i de minsta detaljer utvecklas, som sedan gammalt inrotat sig i Helsingland och först på senare tiden börjat något förminskas. Kyrkbrudar förekomma aldrig, men vigseln sker stundom i kyrkan. Hemma i brollopsgärden är isynnerhet första dagen ett dundrande kalas uppdukadt. Man gör likväl en bestämd skilnad mellan gäspen, som räcker blott en dag, då endast presten med fru och den, som klädt bruden (brudframman) samt närvarande ståndspersoner sitta till bordg, under det de andra trakteras med så kallad kakmat (kaffe, smörgås, 14 af två olika slags bullar, ost, kött och saffranskaka), samt brällop, då alla gästerna sitta till bords och festen ofta nog fortgår under åtta dagar. Matsedeln är stäonde och upptager lutfisk eller färsk fisk, Åfiksoppa (sviskonsoppa), fläsk, kokt skinka samt tre sorters kakor. Sedan denna grundliga måltid är expedierad, hör det till seden i Ljusdal, att en stor fåreller kalfstek inbäres och framsättes på bordet framför presten, som uppmanas att skära den. Men presten, som känner till bruket, svarar då stereotypiskt: jag tycker vi ä mätta nu, eller hur, go vänner? Jag tror vi spar den här goda steken tiil ett annat målt. Alla instämma pligtskyldigast och steken bäres ut, sedan den paraderat för gästerna såsom ett bevis på att värdfolket, oaktadt den rikliga välfägnaden, likväl icke tagit sig för nära eller lider brist på mera mat. Den sköna Helena — en anka. I fall ej canarden eller ankan vore uppfunnen långt före detta, så skulle tidningen France chorale kunnat på goda skäl förklaras för dess inventor, ty ett så vackert prof på rik uppfinningsförmåga meddelar den sina läsare. Så här låter dess påhitt: En gammal pensionerad basbasunist, bosatt på landsbygden i departementet Meuse, hvilken haft tålamod att lära papegojor, trastar, gäss och korpar att tala och sjunga, har gilfvit ett ytterligare bevis på sitt nit och sin outtröttlighet gzenom att lära en af sina ankor att rent och musikaliskt föredraga en aria. Ankan var naturligtvis mycket ung när hon inträdde i f. d. basunblåsarens conservatoire. På ett ensligt och tyst ställe å s. d. basun stens gård erhöll hon den första musiklektionen. Först sjöng f. d. basunisten arian för henne en gång, sedan ökades antalet gånger allt mer och mer, och mot lärotidens slut sjöng f. d. basunisten arian 200 gånger efter hvarandra hvareviga dag. Efter sex månaders öfning var eleven fullfjädrad äfven i sång, och nu sjunger hon till hela bygdens förtjusning med full hals: Hvar qvinna föds att trogen vara? o. s. v. Egaren af den arma ankan skall snart låta henne sjunga i Paris. Det Kruppska kanongjuteriet i Essen har tills dato levererat c:a 2,500 till största delen retflade bakladdaningskanoner. Etablissementet upptager en areal af omkring 250 tunnland och förbrukar dagligen 750 tons kol. Det begagnar 120 ångpannor och 7,000 gaslågor samt sysselsätter öfver 8.000 arbetare, hvilkas aflöningar uppgå till 7 millioner rdr om året. För att fästa folket vid etablissementet är det bestämdt att hvarje arbetare skall af sin veckolön inbetala en proportionerlig del till en sjukoch hjelpfond, till hvilken firman tillskjuter hälften af hvad som inflyter genom arbetarnes egna bidrag. Af denna fond kan arbetaren efter 25 års tjenst fordra on pension som sätter honom i stånd att lefva anständigt; likaledes lemnar fonden sjukoeh begrafningshjelp, utom att en hvar, som skadas under arbetet behäller sin fulla lön, tills han blir återställd. Mjöl, kött, potatis och flera förnödenheter inköpas af firman en gros och lemnas till arbetarne för inköpspriset med mycket ringa tillökning för att betäcka omkostnader, och både procipaler och arbetare ha hittills funnit sin räkning dervid, då också denna del af affären skötes med stor skicklighet. Arbetet fortsattes oafbrutet natt och dag med tvenne fullständiga lag af arbetare, af hvilka det ena arbetar från kl. 6 på morgonen till 7 på aftonen och det andra från sistnamnde timma till kl. 6 på morgonen. Handel