Göteborgsposten – 4 oktober 1866, sida 3

IIvarjehanda. Böra telegrammer beräknas efter ord eller bokstälfver? Den omständighet att transatlantiska telegraskompaniet i London har beräknat en enkel depesch (20 ord i de flesta stater) lika med 100 bokstälver, för hvilka som bekant från London till Amerika afgiften är 20 Å sterl. (c:a 360 sv. rdr) har föranledt en tysk telegrafembetsman att undersoka huruvida det öfverhufvud kan vara önskligt att bokstafsäkning lägges till grund för telegramberäkningen i stå för ordräkning och om icke den förra måhända i sjelfva verket bör kunna medföra åtskilliga sördelar. Det visar Big vid ew närmare betraktande att denna fördel måste bli olika för olika språk alltefter dessas egendomliga ordförråd och uttryckssätt. Om man t. ex. tager det senaste preussiska trontalet som i engelsk ölversättning innehöll 744 ord med 3,572 bokstäfver och som i telegrafporto från Berlin till Newyork betingade pr atlantiska telegrafkabeln i por10 900 Å eterl. (c:a 16,200 sv. rdr) så visar sig att vid detta tillfälle beräkmingen efter ord i stället för efter bokstäfver skulle ha gjort depeschen 180 Å sterl. (c:a 3,240 sv. rdr) billigare, ehuru väl att mårka endast på engelska språket. I de andra europeiska språken blir förhållandet icke obetydligt afvikande. Dien tyska originaltexten till samma trontal inachaller 601 ord med c:a 3,300 bokstäfver, den titalienska texten 653 ord med 3,600 bok-täfver, den spanska 713 ord med 3, 140 bokstafver, den franska 719 ord med 3,456 bukstäfver, nvaremot den svenska (dan: ska och norska) texten endast 509 ord med 3,060 bukstäfve. Häral framgår att antingen man lägger ordeller bokstafsberäkningen till grund för telegramportot det i alla händelser blir billigast att telegrafera på något af de skandinaviska språken. Den tyske författaren anmarker i anledning häraf: Letta förhällande kan icke synas förunderligt för den, som känner dessa präks egendomligheter i afseende på artikeln, samt deras konjugation och deklination. För ölr gt göres man samtidigt uppmärksam på att den fördel som svenskan (dunskan) har genom det sparsommare bruket af ord i allmänhet i någon mån förringas derigenom att dessa ord öfverhufvudtaget äro längre eller innehålla flera bokstäfver än de andra språken. Om man lägger det ofvannämnda preussiska trontaler till gruud för beräkningen få i spanskan, franskan och engelskan hvarje ord i medeltal endast 4,, bokstälver, i tyskan och italienskan 5.,5, i svenskan deremot 6. Tjugo ord skola således på de 3 förstnämnda språken behöfva 96 bokstäfver, på tyskan och italenskan 110 och på svenskan ända till 120 bokstäfver, således mera än en enkel, transatlantisk depesch. Denna beräkning är dock icke fullkomligt exakt, det visar sig tvertom vid noggrannare undersökningar att hvarje tyskt ord i medeltal innehåller 5, bokstäfver, alltså ungefär lika så mycket som ett svenskt. Förf. utvecklar ytterligare att telegrafväsendet i hvarje fall skall bära sig bättre vid bokstafsän vid ordberäkningen då man, särdeles i de tyska telegrammerna, i medeltal kan räkna allraminst 10 bokstäfver pa hvarje ord; en sådan färdighet har all