Buncaud under det det de återstående 800 francs skulle räcka till hans andra behof, såsom tvätt och fickpenningar. Han såg sig i alla fall i stånd att inbespara en stor del deraf. Sådana simpla tillfälligheter, ett lif så alldeles fritt från våldsamma skakningar var det som gjort en menniska, hvilken var född rätt väl organiserad till kropp och själ, till den slöa varelse som vi mött i vär berittelse. Då frukostklockan niista morgon förenat alla pensionärerna i matsalen i huset Buncaud. blef brefvet från Amerika högtidligen inburet på en tallrik och lagdt midt pu bordet som en plat-le-menage eller snarare som en hållhake pu de hungriga studenternas aptit. — Hvem skall läsa det? ropade de alla i korus. Alla ville undersöka det, känna på det och räkna poststämplarne och adresserna. — Hör, Naigeot, tänk om det nu blott vore ett bref från er bror för att underrätta er om hans gittermal, hvad? — Ack min Gud, det är mycket möjligt, sado bokhällaren i nedslagen ton. Blott det ej är för att bedja mig om pengar .... jag är mycket rädd för att den stackars Dominique blifvit fattig! — Nä, var vid godt mod! nu få vi ju veta det, ropade den som höll brefvet, och i det