— Gode broder! förträftligebröder! mum lade Naigeot, i det han torkade sina ögon. Tio stnsen francs ät mig! tiotusen francs! oo För den händelse att ingen af mi na föreställningar om dig är riktig, om du fort farit att vara ungkarl och ej har någon förmö genhet, vill du då resa öfver till mig för at hjelpa mig med min vidsträckta handel och gå i kompani med mig? Du är femtio år om jag räknar riktigt. Vid den åldern är man ju ung ännu, och en sjöresa får ej skrämma dig. Du skall här dela min familj och mina vänner med mig. Min hustra är en väl uppfostrad och bildad amerikanska, som förstår sig väl på handeln; hon skall snart sätta dig in i våra affärer. Min dotter, ett barn på aderton år kära Frangois, vacker, täck, liflig, skall hålla at dig och behandla dig som onkel. Amerika ir ett vackert land, och New-Orleaus klimat är ej så farligt som man finner för godt att påstå. Dessutom kan du i mitt affärs företag, der det handlas med varor fran alla verldens länder, göra din lycka på en fem, sex år. Tänk. öfver detta förslag, ifall du ej är så lycklig i Fraukrike som du kunde önska, ifall du har lust att resa, och ifall du vill återse din bror, som lemnade dig helt ung, nästan som barn, och som du skall åter träffa som ett gammalt gråskägg, som drog ut som lycksökare med tre skjortor