att min förmögenhet i Frankrike skulle synas omätlig. Likväl vill jag ej anförtro en alltför betydlig summa i detta bref, emedan den kunde ga förlorad ifall brefvet ej träffade dig. Jag lägger der blott en vexel på tiotusen francs . . . X Buneaud gjorde ett uppehåll, han kunde knappt tala af förvåning, och han lät brefvet falla ned på tallriken. Dervid föll det ett stycke stämpelpapper ut ur brefvet; det var betäckt dels med skrifna dels med tryckta latinska bokstäfver och bar åtskilliga underskrifter. Naigeot grep det underliga papperet under studenternas hurrarop och tog brefvet ur Buneauds hinder för att sjelf läsa det till slut. ooo. Det är ej emedan jag tror att du ir fattig, min kära broder; ty jag minnes nog din sparsamhet och din arbetsförmåga. Du har väl salunda också förvärfvat åtminstone vilstånd, och om våra föräldrar lefva ännu, lida de säkert ej nöd vid din sida. Men i Frankrike iäro tiotusen francs dock alltid en summa penningar, och ifall du mot all förväntan ej skulle vara gynnad af lyckan, så skulle det vara mig en stor glädje, om dessa peningar kunde hjelpa dig. I fall du deremot är rik, så kan du dermed tillfredställa en af din hustrus önskningar eller föröka en af dina döttrars hemgift (ty jag antager att du är gift och familjfader)! vv.