En själasörjare i Skåne skulle för en tid sedan uppgifva sina inkomster för lönereglering. Prestens lön blef nu bestämd till ett visst belopp, och ju mindre prestgården kunde blifva värderad, desto mera skulle församlingen naturligtvis få betala. Den kristligt sinnade kyrkopatronen uppgaf nu, att hans prestgård, hvartill ett jordeområde af 80 tunnland hörer, medförde årligen för honom inemot 800 rdrs — förlust. Församlingsboerne erbjödo bonom då 1,000 rdrs arrende för prestgården.