Göteborgsposten – 2 oktober 1866, sida 2

— — —— — Nå kan så vara, men ej alltid! Det är endast slumpen som betalar tusen procent i ränta på 24 timmar! Farväl och lycka till! Studenterna gingo bort, de gamle gingo upp på sina rum, antingen allena eller flera tillsammans, dels för att sofva middag, dels för att spela piquet eller domino. Buncaud gick ut i köket. Naigeot tog sin hatt, liksom för att gå ut; ty efter middagsmåltiden gick han tillbaka för att ännu en gäng uppgöra räkningen mellan debet och credit hos en mindre handlande i samma qvarter. Men emot sin vilja hade han fallit i tankar, och medan han tänkte gick han fram och tillbaka i den öfvergifna matsalen. — När allt kommer omkring, sade han för sig sjelf, har man dock sett ännu mir digare saker ... tänk om jag nu blefve rik, jeg! Francois Naigeot! .... Hvad skulle jag väl då göra? frågade han sig sjelf i det han kastade en blick omkring sig. Då han försökte besvara denna fråga till sig sjelf, slog klockan åtta på barmhertighetshospitalet, — Så! ropade han i det han skyndade sig bort, nu kommer jag nog försent. Dessa unga menniskor äro allesammans galna! (Forts.)