Göteborgsposten – 2 oktober 1866, sida 2

Förhållandena i Spanien antaga den karakter, att de europeiska makterna slutligen måste på ett eller annat sätt blanda sig deri, för att söka förekomma ett sluthgt förvildadt tillstånd i detta land. Det är nedtryckt under det förhatligaste tyranni, hvartill man ännu tillochmed i Spanien varit vittne alltsedan inqvisitionens upphäfvande. Personer gripas på blotta misstankar, fängslas derför att deras åsigter äro bekanta tör att vara ogynnsamma för regermgen och drifvas i landsflykt utan dom och ransakning. går? (d. 14 Sept.) — skrifves i ett bref trån Madrid — Åbletvo sjutton bortförda under natten och deras far miljer veta ej åt hvad håll det fartyg skall segla, ombord på hvilket de äro inpackade. Det brott, hvartill de flesta af dessa gjort sig skyldiga, var, att de samlade in penningar för några proskriberade personer, deras slägtingar och vänner. Följande drag af barbarisk grymhet är värdigt den absolutistiska reaktionens värsta dagar i Spanien. En afskedad kapten vid namn Ventura blef gripen tillika med 30 andra personer, och tördes de alla till Filippinerna. Hans hustru, som i Madrid erfarit, att hennes man hotades med döden, kom till Barcelona för att besöka honom, men fick ej tillåtelse, utan blef arresterad samma dag som han sköts. Hon skickades till Madrid, eskorterad af en gendarm, och hon är der i fängelse, afvaktande sin förflyttning till en strafkkoloni. Det onda i Spanien förskrifver sig från högsta ort. Drottningen vet mycket väl, hvad det är för personer, som hon tillåtit komma till makten, för att tyrannisera och tortera ett folk, hvars tillgifvenhet hon gjort så föga för att förtjena. I Spanien finnas tvenne afdelningar af den liberala oppositionen; den ena skulle vara belåten med att kunna upprätta en regering, hvilken skulle styra hederligt och konstitutionelt, medan den andra afdelningen ej nöjer sig med mindre, än den bourbonska dynastiens fördrifvande. Och denna senare afdelning växer och blir starkare, tills den slutligen skall absorbera den andra. Kortligen, ställningen i Spanien är för dålig, att kunna fortvara, och då det stora utbrottet kommer, skall den sista bourbonska suverän, som ännu regerar i Europa, förena sig med sina detroniserade slägtingars landsförvista trupp. Kanske skall detta ske redan under innevarande år, hvilket synes bestämdt att skola isynnerhet utmärka sig för en mängd tronfall. I Baiern uppföres äfven några intriger i denna väg. En massa rykten utspridas om konungens excentriciteter af det ultramontana partiet, som vill ha honom förklarad ur stånd regera, för att tvinga honom att abdikera eller åtminstone med sig förena prins Luitpold såsom coadjutor eller ett slags medregent. Det berättas, att då prins Carl och hans arme återkom till Baiern, vägrade Ludvig II af ett eller annat skäl att gå ut och möta den. Då upprörde en del ultramontaner på högre ort den frågan, huruvida konungen egde tillräcklig duglighet att kunna regera. Ett familjeråd hölls, hvilket bevistades af konungens läkare, som tillrådde att man sände en medicinsk celebritet till konungen, för att göra sig säkert underrättad om dennes sinnestillstånd. Förslaget rönte bifall, en audiens utverkades för den ifrågavarande celebriteten, och det säges, ut han uttalat en mycket ofördelaktig mening om konungens helsotillstånd. Från Frankrike meddelas, att markis ———