Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 3

(Insändt.) Man bade tillfälle att vid 3-tiden i går eftermiddag skåda en rätt egen scen. En slup, lastad med björkved, hade nyligen bli:vit trälad4 genom den nya jernbron midtfor Iagakyrkan, då den helt plötsligt tvärstannade och folket ombord utbrusto: Nu äro vi på grund, hvarför anstalt fogades att staka fartyget längre ut i kanalen. Slupen tycktes likväl lika snart komma af grund som den kommit derpå, ty den dref med ganska stark fart akterut, hvilket man ombord tillskref den i kanalen rådande strommen. Man började på nytt framdragningen, men med samma resultat som förut. Då man ej kunde förstå detta och det nästan syntes som osynliga makter hade sin hand med i spelet, fann man sig föranlåten att kasta sina blickar mot himlen, och se der fanns också den osynliga makten, som ej ville tillåta den objudne gästen att längre framtränga. Den nya telegraftråden var nemligen spänd så lågt öfver kanalen, att sartygets topp ej kunde passera under densamma, hvarföre en af de djerfva sjömännen klättrade helt hastigt upp och med våld förde den motsträfvige öfver fartygets topp, hvilket ock efter någon möda lyckades; dock tycktes tråden efter detta beteende hafva förlorat något af sin spänstighet, ty den hänger temligen slapp efter gina utständna mödor. Komma flera sådana strider att ega rum, är fara värdt att den slutligen i förargelsen brister, och se då är det slut på våra förträssliga signaler vid inträffande eldsvådor. :. t YAA UL—— ——