Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 2

af en dyster aning sor jag upp och rusade ditbort — han var död. Jag sände ilbud med rapport till generalen och bifogade en begäran om permission för att föra min döde vapenbroder till Frankrike och läta nedsänka hans lik i familjegrafven. Paris, Maj 1801. Jag har genomlefvat nägra mörka stunder. Ehuru jag genom telegrammer förberedt samiljen, var dock det första mötet skakande. Markisen, som mottog mig i gallerict, der han som vanligt satt i sin röda länstol framför kaminen, hade blifvit till sitt utseende tio är äldre. Han sökte ännu beständigt bibehålla sin förnämt lugna hållning; men det var dock något hjertligt i hans handtryckning. Då han ur mina händer mottog Raouls bref, kunde jag se tårarne stiga upp i hans ögon; hans stämma darrade då han sade: — Jag måste ha tid att sansa mig litet innan jag läser detta och innan vi talas vidare vid, Jag har gifvit befallning om att hålla era rum i ordning här i hotel Puyeres; betrakta er som hemma här, monsieur de Rodolphe! Au renoir! Då jag lemnade galleriet träffade jag Gabrielle i dörren. Hon räckte mig stillatigande handen och skyndade in till sin far.