Göteborgsposten – 28 september 1866, sida 1

——— färska spår efter fotfolk. Vi måste följa spåren, men tyst och stilla. Aftonen är straxt inne, skicka ni mig blott förut; jag skulle misstaga mig mycket om dessa spar ej föra till ett kabylläger, hvarest öfversten och resten af hans folk sitta fångna. Jag hade ingen orsak att tvifla på Jacoubs ärlighet, ännu mindre på hans slughet; de spar jag nu sjelf upptäckte i sanden gjorde derjemte hans förmodan mer än sannolik. I få ord träffade vi våra aftal. Jacoub gal gevär och packning till några af sina kamrater, och till hälften böjande sig ned skyndade han bort; som en skugga försvann han mellan sandhögarne. Jag gaf befallning att upphöra med trumning och hornsignaler. De niärmaste zouaverna som hört och ögonblickligen insett det riktiga i Jacoubs förmodan läto denna tillika med ordern gå vidare utefter linien at begge hällen. I spetsen för mitt folk som efterhand och i all tysthet bildade kolonner drog jag bort mellan sandhögarne i den riktning Jacoub tagit och behöfde nu blott följa de mer och mer tydliga spår som kameler och hästar lemnat efter i sig i sanden. Solen var försvunnen; det var atton. Tysta vandrade vi ännu beständigt framåt mellan sandhögarne, som nu blefvo lägre så att utsigten iter blef fri. Vi lyssnade och spanade åt alla