år vara medborgerligt förtroende förlustig. Nävarande allm. åklagaren, stadssiskal Silfversparre, yrkade att enkan Pettersson, hvilken en längre följd af år ockrat på lasten och dymedelst lockat mången medmenniska in på brottets bana, måtte förklaras skyldig att på grund af hvad mot henne förekommit genast träda i allmänt häkte, hvilket yrkande at rätten i sammanhang med berörda utslag bifölls. — Sistl. Lördags e. m. fortsattes ransakningen angående ängslupen 1 kande, då befälhafvaren å Aros, algaf följande berättelse: Kl. 9 Fredags morgon lade ångbåten Aros ut från Riddarholmen och straxt derefter ångbåtarne Eskilstuna och Köping. Kapt S. hade intagit sin plats på kommandobryggan och bibehöll den ända till olyekan inträffade. Efter något öfver 5 minuters förlopp inlopp Aros i sundet emellan Långholmsön och Smedsudden, der ångbåten Stäketmottes, på väg till staden. Kapt. S. ville nu, enligt reglementets föreskrift, taga denna båt på babords sida, hvarfor han höll styrbord hän. Stäket deremot höll sig alltjemt intill norra landet, så att kapt. S. måste gå på styrbords sida om detsamma och gick nu rakt fram midt i farvatinet. Kort derefter syntes en mindre anghät, ängslupen Triton. Kapt. S. holl nu midt i sundet för att låta Triton komma På babords sida om Aros; men då snart förmärktes af ångslupens manövrering, att den ämnade, liksom Stäket, passera ångbåtens styrbords sida, fann sig kapt S nölsakad att falla af åt babord. Då de begge ångbåtarne voro vid pass 100 alnar från hvarandra, kastade Triton helt plötsligt sitt roder åt styrbord, och kapt. 8S. blef nu tvungen att hålla åt babord, för att gå klar för ångslupen; men som Aros gick för full maskin och en båt med en sådan längd icke så ögonblickligt kan kastas ösver åt ett visst håll, blef sammanstötningen oundviklig. Ehuru kapt. S. genast befallde stopp och back, träffade dock Aros förstäf straxt akter om ångslupens maskin. Räddni gobäten å Aros sattes genast i sjön, äfvenså utkastades derifrån plankor, bänkar och tågändar m. m. till d nödställdas räddning. Kapt. 5. glömde dock att nedkasta lifräddningsbojarne, men det kom sig deraf, att bojarne lägo i båten och blesvo ej tillgängliga, sedan denna blifvit nedfirad. Aros låg qvar på stället, tills de nödställda blifvit räddade och förda i land vid Marieberg, hvarefter resan fortsattes till Westeräs, der kapt. S. inför vederbörlig myndighet afgaf sin sjöförklaring. Under 14 års tid, deraf ett som befälhafvare, har kapt. S. varit anställd ombord å Aros. I Måndags på e. m. hördes befälhafvaren i Köping, kapt. Berg, som dock ej hade näsot väsentligt att upplysa. Enligt hans åsigt handlade kapt. Boström å Triton fullkomligt lörfattningsenligt, ehuru omständigheterna bjödo att hälla annan kurs. ritons törolyckapt. Sundin,