Göteborgsposten – 27 september 1866, sida 1

sann kompaniet uppställdt; hela förpostkedjan var allarmerad och de tillstädesvarande officcrarne höllo krigsråd. Örversten hade föregående afton efter det ett angrepp af kabylerna var tillbakastadt med en större afdelning begifvit sig ut på en rekognoscering och hade ej sinnu kommit tillbaka. Den officer som under min frånvaro förestått adjutantstjensten aflemnade befälet till mig. Med hälften af mitt kompani och en afdelning afrikanska jägare drog jag straxt bort för att söka fraoul i den riktning man sagt mig att han tagit. Spanande efter de flyktiga spår våra kamrater lemnat i sandhafvet, vandrade vi framåt, i det vi bildade en temligen utsträckt linie och med jägarne förut i olika riktningar. Manskapet var vid godt lynne; deras fältflaskor och matpåsar voro fyllda och de väntade hvart ögonblick att upptäcka spetsen af en kolonn dyka fram från en eller annan punkt i fjerran. Under sång eller muntra infall, under korta men ofta återkommande trumhvirflar och hornsignaler vadade de framåt genom sanden, sträfvande hän mot de tvenne fina strimmor, som tecknade sig i den klara luften. Det var cisternen som på denna tid oftast var fylld, och der jag ämnade hålla rast och middag under palmerna. Efter ett par timmars hvila gick det vi