Göteborgsposten – 27 september 1866, sida 1

lättare som jag nog genom ett misstag kommit i preussarnes händer. Jag vänder sedan tillbaka till mitt nya fädernesland; men skulle det gamla för tredje gången — nå kommer tid, kommer råd; marskalken spådde mig ju en annan och bättre tid. Algier. April. Jag tager sast igen der jag släppte. Det ront menskliga får åter öfverhand, egna önskningar och förhoppningar vakna ånyo. Alltsom jag aflägsnade mig från norden, försvunno de mörka skuggorna och bilderna tillbaka i själens bakgrund. Jag försöker afskaka denna misströstan, förjaga denna pinsamma tanke att jag blott ofullständigt uppfyllt min pligt. Viljan sanns dock; det har jag med gerningen lagt i dagen. Då jag anmälde mig till tjenstgöring kände jag att jag blef både blek och röd. Marskalken mottog mig med sin sedvanliga rättframma vänlighet; men under vårt korta samtal berörde han ej med ett ord mitt fäderneslands förhållande Jag jde en kommendering af åtskilliga vapenslag söderut för att begifva mig till mitt regemente, som åter är på förposttjenst mot kabylerna. Vid min ankomst till hufvudqvarteret mottogs jag med ett hurrarop af zouaverna. Jag