men måste nu för en tid afstå från hvarje tanke på originalet. Vid Dannevirke. Februari. Det var en parforceresa, först som genom töckenskyar; men efterhand klarnade det. Segersälla erinringar från 48 vaknade och entusiasmen flammade upp ur askan. Det förekom mig under vägen, allteftersom jag närmade mig krigets skådeplats, att hela Tyskland rest sig som till en befrielsekamp. Öfverallt mullrade det af framdragande kolonner, kanoner i en oöfverskådelig rad, nägra af kolossal kaliber; från alla kanter vältrade härafdelningar fram, infanteri och kavalleri, alla drogo de emot norden, emot det lilla Danmark, som om detta vore en jätte, till hvars betvingande de två stormakterna måste uppbjuda all sin kraft och genom massornas storlek inge sina egna soldater mod, för att dessa skulle glömma skräcken från förra kriget och krossa denna lilla hjelteflock, så som Napoleon den förste lät betäcka ett högbröstadt batteri med hela regementen kyrassierer. Från Libeck kom jag inkognito med en ångare till Eckernförde och slapp derefter igenom till våra förposter. Jag anmälde mig som frivillig vid första regementet; ingen kände mig, och utan att framställa något slags anspråk trädde jag in i de meniges leder, öfverlemnande