ten ända till slutet af via triumphalis erinringar om de snart fullbordade hjeltedaterna skulle framträda för dem som utfört dem. Sålunda var framför hvar och en af de mellersta pelarne å den mot Thiergarten vända sidan af porten uppställd en kolossal lagerkrönt Victoria, 10 fot hög, med draget svärd. A de bekransade postamenterna lästes konungens proklamation: An mein Volk. Das Vaterland ist in Gefahr. Gott mit uns. Wilhelm. Den 18 Juni 1866. Hela sträckan var dessutom prydd med trofer, segergudinnor, fanor, blomsterguirlander, sköldar och kolossala grekiska trefötter, å hvilka vid aftonens illumination ofantliga marechaller brunno. Å ömse sidor om den rymliga platsen framför porten höjde sig en ollipssormig tribun bildande en med otaliga bänkrader besatt öppen amfiteater dekorerad i rödt och hvitt, stadens färger, öfver hvilken höjde sig talrika master med fangrupper, sammanhållna af silfversköldar. Å dessa tribuner voro de bästa platserna anvisade åt de sårade, hvilka voro nästan till örvermått smyckade med kransar och buketter. Fönster och tak i de omkringliggande husen voro formligen garnerade med åskådare. De mest imposanta prydnaderna å triumfvägen bildade dock 208 från fienden eröfrade kanoner, hvilka voro på lika afstånd uppställda å ömse sidor om ÅUnter den Linden. Å ingen af dessa saknades å lavetterna under slagtningens tumult gjorda inskrifter med hviteller rödkrita, någon gång några konstlösa inskrifter med pennknifven angifvande dagen, timman då den togs och numret på det lyckliga kompaniet som erötrat segerbytet. triumfvägen höjde sig för öfrigt å ömse sidor 32 fyrkantiga med kransar behängda pelare. Å hvar och en af dsssa uppbar en guldbronserad Victoria en rund sköld på hvilken namnet och datum å de förnämsta drabbningarne under kriget lästes i guldinskritt på mörkblå grund. Skölden omgats af en krans å hvilken hvilade en örn en relief och derofvan preussiska baneret omgilvet af en gloria bildad af fanor i preussiska och berlinska färgerna. Hvarje sådan grupp hade en höjd at 20 fot. Omvexlande med dessa stodo på hvarje sida 25 pelarformiga postamenter, 10 fot höga och 22 aln breda, krönta af en förgyld örn med utbredda vingar. Å pelarnes framsida funnos med stora bokstäfver på röd botten återgifna de 25 telegraf-depescher från krigsskådeplatsen, hvilka under kriget anslogos å de offentliga platserna i Berlin. På aftonen voro dessa inskritter transparenta. Mellan dessa och trofeerna med namnen å slagfälten stodo parvis 232 st. 10 fot höga kandelabrar å ömse sidor, bronzerade och omlindade med friska kransar samt uppbärande en bronzerad skål, hvari vid illuminationen mångfärgade eldar brunno. Alla dessa prydnader voro sinsemellan sammanbundna genom festoner at grönskande eklöf. ÄA platsen framför operahuset hade enskilta personer erhållit tillåtelse att uppföra mindre tribuner, prydda och ornerade i samma stil som de af staden uppförda. Derifrån edde slottsbryggan, sirad med 8 i marnor utförda blomsterkrönta segergudinnor, till skådeplatsen tör festens sista afdelning: Lustzarten. I midten af denna plats, som omgass af ö med sköldar, kransar och emblemer smycade flaggstänger, var ett altare uppfördt i orm at ett podium, 4 fot högt, 48 fot långt ch bredt, inrymmande plats för 104 prester ch omgifvet af kolossala fredsenglar, kanelabrar och blomsterguirlander. I midten öjde sig den 3 fot höga altardisken, draperad red sammet, och derofvanpå det 7 fot höga, kt skulpterade och förgylda korset. Bakom altaret höjde sig på en dubbel iställning en 25 fot hög staty: Borussia, ed lagerkrönt hjelm, i den venstra handen ållande herrskarestafven med jernkors, krans ch örn, med den högra tramräckande segerransen, iklädd grekisk krigsdrägt med vande mantel. Vid dess fötter satt en 9 fot is örn. Omkring detta storartade konstverk, m på några få dagar fullbordats af professor läser med 2 biträden, höjde sig 17 statyer kurfurstar och konungar af Hohenzollerska huo