——————————— eftermiddagen hvimlade alla gator och ofsentliga platser af det mest brokiga och upprymda solklif. Å slottet gaf konungen en stor galadiner för c:a 1,200 af armeens mest förtjenta generaler och officerare. Konungen utbragte en skål för hären, hvarefter generalfältmarskalken v. Wrangel föreslog konungens skål. På aftonen var den mest glänsande illumination som någonsin egt rum i Berlin. Olyckligtvis hade redan straxt efter Te Deum en betänklig vind börjat blåsa, som dref upp tjocka moln på firmamentet, och fram på aftonen regnade det ganska starkt, hvilken omständighet förstörde mången sinnrikt uttänkt anordning. Det oaktadt strålade gatorna från stadens ena ända till den andra som af ett eldhaf, hvilket återspeglade sig i de af regnet bildade vattenpussarne. Unter den Lindenbelystes afkandelabrarnes rödaktiga pots-za-feu, hvilkas flammor under regnet vildt upplågade liksom krigiska bivuakeldar. Brandenburger Thor liknade ett tempel af eld. Bland de öfriga offentliga byggnaderna utmärkte sig isynnerhet slottet, kronprinsens palats, tyghuset, börsen, bangårdarne, museum, hvilket senare upplystes af magnesium-ljus, spridande ett sken som gjorde natten till ljusan dag. A två stora transparenter på slottsbryggan lästes ordet: Willkommen! På börsen strålade en jätteörn, men praktfullast var rådhuset i tusentals gaslågor, mångfaldiga transparenter, ljus-arabesker o. dyl. Fredrik den Stores, den store kurfurstens, och andra monumenter voro äfven rikt eklärerade. Kl. 9 på aftonen gjorde de kungliga under folkets jubel en tur kring gatorna. Oaktadt de oerhörda folkmassor som voro i rörelse säges lugnet icke ha på något betänkligt sätt blifvit stördt. Så slutade sista festdagen med eld nelanifrån och vatten ofvanifrån, utan att dock, säger en ref., berlinarnes orubbliga humor leraf led något afbräck. —— — —