Göteborgsposten – 22 september 1866, sida 1

törnärvarande kan man lika lite kramma pengar ur mig som jag kan det af bönderna, det är ta mig I-n lika omöjligt som mjöhlka tuppen på kyrkspiran men vid omnämnde tid lofvar jag bestämt att betala — Med största Högaktning ödmjukligen Undras om icke tuppen ändå till slut blir mjölkad! Gölchorg d. 22 September 1866. Väderleken sortsar att vara sig lik. Störtbyar på störtbyar under dagens lopp, men klara och vackra nätter. I natt har man derjemte haft det, under sådane temperaturrörhällanden som de närvarande, ovanliga skådespelet at skarpa blixtrar under det herrligaste månsken. Teater. Gårdagens representation var mycket talrikt besökt, och såväl utförandet af Blond eller Brunew som mr Jackson Ilatnes skördade det lifligaste bifall. (I morgon gilves Börjessons skädespel Ur Carl XII:s Ungdom-, hvarjemte skridskokungen uppträder. Riksdagsmannavalen. Sedan landshöfding Sköldebrand och rektor Sjöbring, hvilka efter hrr Mannerskantas och Jegerhjelms afsägelse blifvit al Kalmar läns södra landsting utsedda till riksdagsmän i första kammaren, äfven undanbedt sig förtroendet, har nämnde landsting i deras ställe valt f. statsrådet generalmajor J. M. Björnstjerna och professor J. Arrhenius. Gefleborgs läns landsting har i stället för Justitiekanslern Dreijer, som afsagt sig det på honom falla val, utsett rektor J. Selggren. Till riksdagsman i andra kammaren för Halmstads och Tönnersjö härader har prosten L. 0. Stendahl blifvit utsedd. Hjelp at de nödtidande. ked. har mottagit till införande nedanstående uppmaning, hvilken vi på det lifligaste förorda till behjertande: Uppmaning till de mera lyckligt lottade familjmödrarne och öfriga damer inom samhället. Jacobs Bref 2 kap. v. 8, 15, 16. Vid anställde besök inom de distrikter inom hvilka Sundhetsbyråer blifvit inrättade, neml. för den s. k. Albostaden) och Landalabyn) har man med häpnad funnit att eländet på flera ställen inom nämnde distrikter hunnit en höjd, som knappast med ord läter sig beskrifva. Familjer hafva funnits samman packade uti de trångaste, fuktigaste, osundaste och osnyggaste kyssen (af hvilka vinningslystaa husegare draga en omåttlig fördel genom att utsuga de fattige), der under den nu rådande koleraepidemien sjuke, döende och döde varit blandade med hungrande, halfnakna, bleka. cländiga barn. Erfarenheten har längesedan lärt att det är nästan ensamt inom armodets och uselhetens osnygga boningar, som en epidemi utbryter och rasar. Visserligen erhålla de sjuka läkarevård och medicin på stadens bekostna l, men af lika stort behof är påkalladt att sörja för de nödlidandes (hvaribland icke minst konvalescenternas) fredande mot hunger och måhända snart nog inträskande köld. Det är med anledning häraf man tager sig sriheten hos stadens damer förorda en insamling af nyttjade klädespersedlar och skodon, hvilka tacksamt emottagas å Sundhetsbyråerna på Brantaala (Wollbreckts hus) och i Haga, (målaremäst. Spångbergs hus vid Hususargatan), samt hos orgelnisten Lindell i Albostaden. Härvid får erinras att älven de sämsta plagg af linne eller annat tyg, gamla mattor och täcken. tjenliga till betäckning, komma till nytta åt do behe vande. Skudle någon önska att personligen öfvertyga sig om eländets verkliga tillvaro så är man å Sundhetsbyråerna villig att att anvisa de nödlidandes boningar. Penningar till uppköp af någon stärkande föda åt de sjuka emottagas beredvilligt af d:r Settervall, orgelnisten Lindell och boktryckaren Anders Lindgren. Göteborg d. 21 Sept. 1866. Utdelning af belöningar till de delta gare i Industriexpositionen i Stockholm, hvil ka erhållit sådane, men ej vid den allmänna prisutdelningen varit närvarande, egde i går rum i Slöjdskolans lokal. Till högtidligheten hade stadens båda borgmästare, ordt. och v. ordf. i stadsfullmäktige, åtskilliga ledamöter i Slöjdskolans direktion m. il. infun nit sig. Ordf. i expositionskomitcen härstädes, prot. k. v. Schoultz, verkställde utdelningen och inledde densamma med en framställning om de skandinaviska rikenas industri, sådan den genom expositionerna blifvit ådagalagd. Isynnerhet efter den stora handelskrisen år 1857, yttrade tal, hade man hört påstås, att vår inlustri vore föga anmärkningsvärd. Eu af våra mest framstående industriidkare hade yttrat, att vi ej egde någon industri alls, och ut vi, för att tå en sådan, först, etter Engands exempel, borde antaga ett strängt skyddsystem, tills industrion hos oss blitvit fullt itvecklad, hvarefter dess band kunde lossas. Pill detta åskådningssätts spridande hade bilIragit det sätt, hvarpa vi varit representerade vid verldsexpositionerna. De skandinaviska änderna hade år 1855 blott sändt 3 procent ir hela antalet utställare; är 1862 hade Sve ge ensamt sändt 4 proc. Den bristande srvantiteten var dock hvad som egentligen val det missgynnande intrycket. Ehuru vi ill utställningarne sändt de utmärktaste prolukter, verkade dock jemförelsen med andra änders kolossala utställningar nedtryckande, ch behofvet af skydd för vår industri uppidde som oundgängligt. — Det behöldes så—