Göteborgsposten – 21 september 1866, sida 1

Jag nämnde det; stabsadjutanten, som närmat sig, upptecknade namnet i sin anteckningsbok. Generalen helsade och rel vidare med sitt följe. Då jag i dag på morgonen kom in i chefsbaracken, satt Raoul vid bordet med ett brefpaket framför sig; han stödde hufvudet mot sina begge händer och såg blek ut. Tyst hörde han på min rapport om hvad som förefallit under natten; men derefter klappade han mig på axeln och for med handen öfver pannan. — Nu nog med förrättningar, sade han, jag har fatt bref hemifrån; min far sänder dig en helsning; jag tror det är äfven i Gabrielles bref en helsning till dig. Min goda syster sänder mig sitt porträtt; vill du se? Han visade mig en vacker medaljong, hvars juvelrand omslöt en miniatyrbild. Ja, det var hennes vackra ansigte, de ljufva ögonen sågo sa vänligt på mig. Raoul kastade porträttet i i den öppna bordslådan. — För Guds skull, förvara det bättre, utbrast jag. — Ja, hvar skall jag göra af det? Slutligen kommer det väl ändå bort; vill du kanhända gömma det åt mig? Han räckte mig medaljongen. Jag mottog den stillatigande, tryckte hänryckt den älskade