Vidare: Bellman i Sergells atelier!, Stockholm slotts brand d. 7 Maj 1697, samt En interiör från Orsa. Från Hufvudstaden. Enkedrottningen har med sin vanliga generositet skänkt 100 rdr till Svea artillerireg:tes musik-kårs sjukoch begratningskassa, för att sålunda öka den vinst kåren beredde nämnde kassa genom en konsert förliden Pisdag. — De förhöjda priserna å de k. teatrarne klandras nu äfven af Attonbladet och Nya Dagligt Allehanda, likasom förut af Dagens Nyheter och — hvad som är mycket väsentligare — af publiken. Parketten, som förhöjningen gäller, synes mindre besökt än förr, särdeles å Stora teatern. Anledningen till förhöjningen lärer vara att teaterdirektionen måste söka hjelpa teatrarnes finanser, hvilka sägas ha kommit i ett mycket dåligt skick under frih. v. Stedingks styrelse. Frih. v. Stedingk har lemnat åt sin efterträdare ett vådligt arf i höga lifstidsengagementer för åtskilliga sujetter. Följderna af föregångarnes fel torde emellertid icke kunna hjelpas genom förhöjda inträdespriser, utan öfverste af Edholm torde få utfinna verksammare och för publiken mindre obehagliga botemedel. — Konditor C. J. Hake, som hos K. M:t anfört besvär öfver öfverståthållare-embetets vägran på ansökan af honom, att få lotta bort några arbeten af socker, hvilka blitvit prisbelönade på expositionen i Stockholm, har fått sina besvär afslagna. — En eldare å ångbogserbåten Svan? föll i Lördags afton af våda från båten i sjön nära invid slussen på Mälarsidan och omkom. Den drunknade var endast omkring 19 år gammal. — Om den fortsatta ransakningen angående katolska kyrktornets rasande berättar N. D. A. för d. 16 d:s: Vid rädhusrättens 6:te afdelning fortsattes i går i närvaro af allmänna åklagaren, t. f. stadsfiskal Rosenberg, ransakningen angående denna hemska tilldragelse, hvarvid tillstädeskommo byggmästaren Laschinger, tilltalad för att genom vårdslöshet hafva varit till olyckan vållande, samt pastor Bernhard, verkgesällen Lemke och flera personer att höras såsom målsegande. Ibland dessa befunno sig fyra sörjande enkor efter personer, som vid olyckstillfället blifvit dödade. Sedan protokollet från föregående rättegångsdag blifvit uppläst, tillfrågades pastor Bernhard, Lemke och Laschinger, om deras i målet afgifna berättelser blifvit riktigt uppfattade. Detta bejakades af Bernard och Lemke, hvilken sistnämnde vidhöll sin förut uttalade åsigt, att olyckan troligen uppkommit derigenom, att pelarne icke hunnit tillräckligt torka för att kunna bära tornets tyngd. Till fullständig torkning hade enligt Lemkes åsigt åtgått minst 3 månader under torr och lämplig väderlek. Ett annat fel ville äfven Lemke hafva framhållet såsom en bidragande orsak till olyckan, nemligen att tvenne af pelarne voro alltför svaga för att uppbära den på dem hvilande tyngden. Byggmästaren Laschinger deremot ville i sin berättelse göra några ändringar och tillägg samt inlemnade till rätten en skrift, deri han sökte visa, att Lemke och Bernhard voro de, som vållat olyckan, Lemke derigenom, att han tvärtemot byggmästarens föreskrift begagnat halssten till fyllnad af pelarnes inre, ty genom användande af dylik sten i stället för helsten måste mycket mera murbruk begagnas, hvarigenom arbetet förlorade i styrka. Bernhard der emot hade bidragit till olyckan genom påskyndande af arbetet. Laschinger kunde så mycket mindre bära ansvar för olyckan, som han icke i det muntliga samtal, som emellan pastor Bernhard och honom egt rum angående omnämnda arbete, iklädt sig något ansvar för arbetets soliditet, utan endast åtagit sig öfverinseerdet och ledningen af detsamma. Med anledning häraf gjorde ordföranden Laschinger uppmärksam på den omständighet, att han redan inför domstolen medgifvit, att han begått ett fel derutinnan, att han börjat arbetet med tornbyggnaden förrän pelarne hunnit torka. Pastor Bernhard och Lemke bestredo Laschingers påstående, och anhöll Bernhard att blifva från målet skild, då han icke hade något vidare att meddela, hvilket af rätten beviljades — Som det ännu icke är fullt utredt, huruvida icke flera personer än de uppgifna 27 blifvit vid tillfället dödade eller skadade, hade Lemko blifvit förständigad att medhafva af honom förda arbetslistor. Lemke medhade i går dessa listor, hvilka dock voio föga upplysande, Härefter hördes närvarande målsegare, huruvida de yrkade ersättningar af Laschinger, och framställdes på grund dera! åtskilliga ersättningspåståenden. Flera målsegare gjorde dock inga bestämda påståenden om ersättning, utan öfverlemnade till Laschinger att efter samvete gifva dem något understöd. Laschinger fann deras yrkanden billiga och sade, att, om han framdeles komme att få tillgångar, han vore villig att bispringa de lidande, ehuru han icke kunde medgifva sig vara dertill skyldig. För hörande af vittnen och för inkallande af flera målsegare blef målet uppskjutet rill d. 29 nästk. September, då Laschinger hade att vid förr utfäst vite sig inställa. ——— ..j—— A 22 ———