Göteborgsposten – 18 september 1866, sida 1

Jacoub, som väl är svart, men hvars sysiognomi ingalunda är en negers, talar franska; han berättade sin nye herre att han förra året tjenat som uppassare hos en fransk officer och på en expedition till öknen fallit i händerna på den stam med hvilken vi kämpade i dag. Raoul har redan instuckit honom bland zouaverna 1 sitt kompani. Vid öknens gräns, Oktober 1863. Vi ha bestått mången kamp, nistan alltid segerrikt; men det förekommer mig hvarje gang som den vilda jagten, hvarom vi läsa i de gamla legenderne; blodigt, ofta barbariskt, har detta krig en särskilt äfventyrlig karakter. Nu ligga vi på förpost mot kabylerna. med en oändlig utsigt bort öfver öknen. Vi bilda en rad af många bivouaker längs ökengränsen, med tusen stegs afstånd mellan hvar och en. Raoul, som fatt korset, och är utnämnd till öfverste, är förpostbefälhafvare. Äfven jag har avancerat, hvilket likaledes förekommer mig som ett äfventyr. Jag kommenderar Raouls förra kompani och förrättar dessutom adjutantstjenst vid regementet. Stundom faller den tanken mig in att en hemlig hand varit med i spelet, och då märker jag att jag rodnar som om jag skämdes deröfver. Men jag fruktar för att ej ens fältlifvet kan rädda Raoul från förderfvet. Han är oför