Göteborgsposten – 18 september 1866, sida 1

Vi hade bildat karrå, men avancerade likvil så småningom, och våra kulor ryckte mången ryttare ur sadeln, under det beduinerna som i förbifarten affyrade sina långa bössor blott sällan träffade någon. Två af de djerfvaste sprängde plötsligt löst på vår front och satte öfver första och andra ledet in i kretsen. Som en orkan flög den ene i brusande fart genom våra leder och sprängde öfver den eftersta flanken, i det han sköt till höger och venster. Den andra jagade bort mot den punkt der Raoul och jag befunno oss. Vi sprungo begge fram i vägen för honom; hans häst, som i språnget fått ett bajonettstygn, störtade i samma ögonblick ned. Beduinen utstötte ett tjut, hans ögon tycktes spruta lågor, och han vände bösspipan mot Raouls bröst. Med värjan slog jag undan bössan och skottet gick i luften. Beduinen gaf sig fången; i samma nu hade hans an