de liberala öfvervägande. På en kandidatlista, ötvervägande liberal, förekommer visserligen itven hr Dalmans namn med anledning af det intryck som valmötet på börsen uppgifves nafva lemnat. Men om någon, näst hr Nordström, der spelade en bedröflig roll, så var det hr Dalman. På tjenstemännens af justiieråädet Berg undertecknade kandidatlista sörekommer hvarken hr Nordström eller hr Dalman, men deremot häradshöfding Nordenfalk, vilken tyvärr är allt för litet känd, oaktadt sina utmärkta egenskaper, för att ännu bli vald. På Börsföreningens lista förefinnes frih. Gripenstedts namn, oaktadt börsen ju säges vara rotektionistisk. Åfven den upptager företrädesvis liberala namn. Den är så litet exklusiv, att der endast förekomma 3 grosshandlare, hrr Fröberg, Hierta och Peyron. På Stockholms IIandtverksföreningslista kunde naturligtvis icke frih. Gripenstedts namn blitva uppfördt, ingen väntade det heller, men att kapten Mankells och notarien Ljungbergs namn saknas der, har väckt en viss förvåning. Man trodde att om dessa herrar inom någon korporation skulle ega sympatier, så var det just inom denna. Det synes som skulle de liberala äfven ha uppgifvit alla tankar på dem. Emedan ett så stort antal kandidater blifvit uppställda — de uppgå till omkring 125 — är det klart att någon splittring skall uppstå. Men sannolikt skall flertalet af dem som blifvit uppställda på Altonbladets med mycken takt och moderation uppgjorda lista segra vid valet. ön kandidatlista, införd i Dagens Nyheter, har åstadkommit mycken munterhet. För vännerna at ett godt skratt meddelar jag den in extenso: Almgren, Knut, fabrikör; Benenedicks, W., norsk kammarherre ; Bjursten, H., lektor; Broman, I., grosshandl.; Carlön, Joh, Gabr, litteratör; Flach, J., protokollssekreter; v. Francken. G. W., kapten; Hoffman, J., hof intendent; Hedin, Svante, premieraktör; af klåen, generalmajor; Nordström, riksarkivarie, Wallenberg, A., polismästare; Wicselgren, Harald, vice bibliotekarie. — En mera genomgående besatt sammanställning af personer kan man ej gerna tänka sig. Att de konservativa i allmänhet äro ytterst missbelåtna med det nya statsskicket ligger i sakens natur; att de högeligen ogilla det lifliga intresse som de pågående valen framkallat är likaledes begripligt, och att de likasom Dagligt Allehanda-fraktionen med stor harm betrakta det offentliga valmötet på börsen förliden Måndag, är till och med törlätligt; men lika oförklarligt som oursäktligt är deremot att Posttidningen låtit sitt dåliga humör taga öfverhanden vid redogörelsen för berörde möte. Postgumman, som plötsligt angripits af de vanliga ålderdomskrämporna svag syn och svag hörsel, meddelar sina läsare dels att mötet var besökt at omkring 400 personer, en uppgift som påtagligen grundar sig på oförmåga att se och räkna, och dels att en talare uppgifvit huruledes i England qvinnor och barn genom händernas uppräckande ofta algjorde valen. en uppgift som grundar sig på ett hörselfel eller på benägenheten att höra rasande. I dessa fall täflar Posttidningen med Dagligt Allehanda, men den senare tidningen är dertill på grund af sin position om ej precist berättigad, så åtminstone förpligtad. Såsom ett bevis på det intresse hvarmed den allmänna valrätten nu följes, vill jag anföra, att, på det samtlige tjenstemännen i riksbanken, som önskade begagna sin rösträtt, icke måtte derifrån hindras, hafva de i samråd med verkställande direktören så arrangerat, att de i viss tur kunna aflägsna sig från sina lokaler och begisva sig till rådhuset, utan att göromålen under tiden hvila, hvilket ej annorlunda kunnat åstadkommas än att ett stort antal af bankens extraordinarie tjenstemän inkallats till tjenstgöring.