Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 2

Är ni adelsman? Hans betoning af denna fråga lät mig förstå att den hade en bestämd hänsyftan, och i samma nu beslöt jag mig för att uttala mig. — Det är jag ej, svarade jag, men jag är at hederlig familj, jag är oberoende och eger en betydlig förmögenhet. Jag tystnade, ty markisens hastiga, liksom rörelse med hufvudet lät mig ögonsudan förklaafböjande blickligen inse det fruktlös: ring; efter nagra ögonblick tillade j — Här i Frankrike respekteras en ju den militära adeln, den kan man förvärtva på valplatsen och rista sim vapensköld med värjspetsen. Ett underligt Smaleende for öÖfver den gamle I ansigte, medan han lät blicken glida bort öfver den länga raden WDPiie I aristokratens ter pa gobelinstapeterna.